Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om det botniska handelstvånget, 1–2, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
OM DET BOTNISKA HANDELSTVÅNGET.
33
Tiden för ofvan antydda teoriers mera medvetna
framträdande i vårt land kan icke sättas längre tillbaka än till Johan
III:s regering. Också har man att under samma regering söka
de första följdrikare ansatserna till uppnåendet af den
framstående privilegierade ställning, Stockholm senare intog i
förhållande särskildt till de botniska landen. Visserligen är det
sant, att äfven Gustaf Vasa alldeles icke visar sig främmande
för merkantilsystemet och dess idéer. Men dels voro dessa idéer
under hans regering ännu tämligen dunkla och outvecklade och
dels stördes den utveckling, som kunnat påbörjas, högst
väsentligt under hans närmaste efterträdare, hvars regering var uppfyld
af allt för starka politiska stormar och öfverhängande krig, för
att någon allvarligare omsorg skulle kunnat egnas åt ekonomiska
förhållanden. Det blef sålunda först under den tredje regenten
af Vasastammen, som en varaktigare grund till de nya
förhållandena kunde läggas, och redan från första stund stå
Stockholms sträfvanden medvetna och klara i förgrunden.
Till att börja med visade det sig som en nödvändig
förberedande åtgärd för de stolta planernas realiserande att från
hvarandra isolera de båda lianclelsområdena, Mälardalens och
Botniska vikens, vid hvilkas föreningspunkt staden var belägen,
eller med andra ord att afskaffa den fria segelfart genom
Söderström, som hittills egt rum 1). Ännu Erik XIV finner rättvist
i sina privilegier af 1563 att inskärpa hos borgerskapet
nödvändigheten att icke hindra eller uppehålla någon, som i sina lofliga
ärenden ville lägga igenom strömmen. Men redan 1570 förbjuder
Johan III alla fetaliepersedlars förande derigenom och upp i
landet äfvensom ali spanmalsexport från Mälaren den vägen.
Ett undantag gjordes visserligen för s. k. skärkarlar, som fingo
lägga in i Mälaren med sin fisk att byta till sig spanmål samt.
sedan färdas samma vägen tillbaka igen ; men som lätt kan
inses, saknade ett sådant undantag större betydelse för andra än
1) Vid Södertelje var också en utförselväg för varor nr Mälaren, i det dessa
transporterades till lands öfver det smala näs, som skilde Mälaren från Saltsjön.
Äfven rätten till denna utförsel, som synes ha tilltagit med anledning af
förordningen 1570, betogs mälarstäderna 1589. Men sedan Karl Filip tillträdt sin,
faders hertigdöme, ansågs i enlighet med tidens herskande åskådningssätt äfven
furstendömet böra hafva sin egen stapel, hvarför mälarstäderna i Södermanland
för en tid återfingo sin rätt till denna utskeppning. Men när sedan hertigdömet
efter Karl Filips död hemföll till kronan, återtogs också denna rätt, och det
förklarades för synnerligen vigtigt, att ali utförsel ur Mälaren skedde öfver
Stockholm.
Hist. Tidskrift 1882.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
