Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om det botniska handelstvånget, 1–2, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
OSKAR FYHRVALL.
10
de fattiga skärkarlarne sjelfva. Andra köpmannavaror fingo
visserligen fortfarande af borgerskap föras genom strömmen;,
men 1589 inskärptes uttryckligen, att den rätten endast tillkom
bofasta borgare 1).
Varubytet mellan de båda handelsområdena skulle sålunda
hädanefter väsentligen förmedlas af Stockholms borgerskap, ty
spanmålen hade varit norrländingarnas förnämsta returvara från
mälarstäderna, liksom dessa från Botniska viken bekommit det
mesta af de viktualievaror, hvarmed de skulle förse bergslagen.
Jernet och kopparen deremot kunde lika väl öfver Gefle som
öfver Stockholm komma de norra orterna tillhanda. Genom de
följande handelsordinantierna af åren 1614, 1617 och 1646
bekräftades ofvan nämda stadganden och utsträcktes derhän, att
några botniska fartyg derefter aldrig fingo visa sig i Mälaren.
1642 upphäfdes likaledes den fria genomfarten i Söderström^
som skärkarlarne dittills begagnat, emedan »den på mångfaldigt
sätt missbrukats till landsköp och städernas, särskildt
Stockholms, skada, hvars borgerskap genom den opackade och
odugliga strömning, hvarmed landet af skärkarlarne uppfyld es, blifvit
difFamerade» 2).
Lås var sålunda äfven i merkantilt hänseende satt för
Mälarens sjö. Redan hade dock merkantilsystemets förbannelse
eller nödvändigheten att för undvikande af ett förbuds
elude-rande låta det följas af ett annat och ofta ännu strängare gjort
sig gällande. För att undgå Stockholmsbornas något dyrbara
förmedling vid varubytet hade nämligen invånarne i de båda
Svar på borgerskapets begäran i Stockholm om deras handel d. 5 mars
1589. Stj. I: 348. 1590, 27 maj utfärdades dock res. för Abo stad, enligt
hvilken Stockholm befalles att tillåta dess borgare färdas genom Strömmen med sin
fisk, med vilkor, att de icke handlade på landsbygden; men detta är antingen en
ren tillfällighet eller också ett bevis på Abos privilegierade ställning bredvid
Stockholm, som nedanför något närmare skall påpekas. Städernas priv. R. A.
2) Hädanefter skulle i stället alla skärkarlar, finnar och åländingar, som
kommo till Stockholm samt enligt stadgar eller sedvana plägat färdas upp i
Mälaren, stanna vid stadens östra sida, samt de, som kommo från Mälaren, vid
Munkbron och andra vid den sidan tillordnade rum. Dock skulle ingen vara
pligtig att köpa eller sälja åt borgerskapet, utan de egde rätt att kommunicera
direkt med hvarandra, om affärerna icke rörde annat än spanmål, torsk,
strömming och penningar. För större beqvämlighets skull lofvades, att lämpliga
bryggor skulle byggas vid stränderna, och vägar göras genom Brunkeberg.
Tilläggsplatserna synas utom Munkbron, som i förordningen uttryckligen nämnes, hafva
varit längs Klara sjö och derifrån uppåt vid den s. k. Vestermalmen ; på östra
sidan deremot dels vid vanliga bron i staden, d. v. s. nu varande skeppsbron,
dels vid Nybroviken vid Östermalmen. Tiden för den fria handeln skulle blifva
tre månader från 1 Aug. till 1 Nov. R. R. 28 Juni 1642.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
