Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om det botniska handelstvånget, 1–2, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
OSKAR FYHRVALL.
10
Beträffande den inrikes seglationen lemnades visserligen
åt de botniska städerna frihet att handla med hvarandra, men
ville de sträcka ut sina färder längre, måste de från den
svenska sidan stanna i Stockholm och de från den finska i
Stockholm eller Abo. Segelfarten på de botniska hamnarne åter från
inrikes städer söder om Stockholm skulle väl också enligt
ordin an tian s allmänna bud vara fri, men den synes dock lupit
allvarliga faror att faktiskt blifva undertryckt; åtminstone
behöfde rättigheten genom senare förordningar emellanåt
uppfriskas. Lägger man till allt detta den omständigheten, att
frimarknaderna i Pedersöre och Salo för Stockholm och Abo
med dess grannstäder qvarstodo, så torde den väsentliga
skilnaden mellan de båda ordinantierna af 1614 och 1617 vara
angifven och i och med detsamma också Stockholms vinst genom
den senare framför den förra
Denna var, som synes, icke liten. De nordligare af
botniska städerna voro nu alldeles stängda från beröringen med
utlandet, och såsom i föregående not visats, voro de äfven
åtminstone faktiskt tvungna att sälja sina produkter i Stockholm
och derstädes förse sig med nödiga returvaror för hemorten; ty
visserligen fans utom Abo äfven Gefle att tillita, men det var
såsom handelsstad naturligen icke öfverlägset Abo. Och allt
detta utan att likväl i hemorten vara skyddade för konkurrens
af Stockholm.
Det kan sålunda icke förundra, om de i sjelfva roten af sin
existens angripna städerna af alla krafter sträfvade att af kasta
oket; tv ännu voro de icke bragta till den punkt af vanmakt
att nödgas ljudlöst bära förtrycket. Men lika tydligt var också,
*) Några ord om Äbos ställning såsom handelsstad torde här böra nämnas.
Såsom hufvudstad i Finland, försökte det efter måttet af sina krafter att i detta
land intaga en ställning analog med den Stockholm intog i Sverige. Teoretiskt
taget lyckades det också någorlunda, och i handlingar som angå den botniska
handeln, nämnes det vanligen tillsammans med Stockholm såsom delande dess
privilegier på östra kusten. Men när det någon gång ville uppträda sjelfständigt,
såsom då det 1635 och 1640 begärde för egen räkning ali handel i Österbotten,
misslyckades det. Ej heller kunde det någonsin utverka förbud för städer och
allmoge i sin egen omnejd att segla på Stockholm. Det var blott i sin mäktigare
stallbroders sällskap, som det kunde upprätthålla sin priviligierade ställning.
Faktiskt åter blefvo de fördelar, det af densamma kom att åtnjuta, icke
synnerligen stora. Först och främst var staden liten och oansenlig samt trakten
omkring och landet bakom fattigt, hvadan prisen i densamma aldrig kunde täfla
med Stockholms, och för det andra var segelleden dit mycket villsam och krokig
samt besvärad af grundt farvatten, så att åtminstone de skepp, som kommo från
Österbotten, redan derför hellre styrde kurs till Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
