Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
OSKAR FYHRVALL.
10
fick ostördt fortfara, och Uleåborgs förslag kunde vara ett
lämpligt sätt att begränsa densamma. Invändningarna deremot af
Vesterbottens städer besvarades högst onådigt och »Kongl. Maj:t
kunde klarligen besinna, att det tör borgerskapet sjelft skulle
vara skadligt och för landtmannen förderfliga om ryssarne skulle
få lof att resa omkring och skin na med sina varor; skedde ock
derigenom utan tvifvel stort landsköp mot lag och ordin an tia»..
Städernas påminnelser ogillades alltså, och bref afgick till
landshöfdingen Stellan Mörner att ordna förhållandena i
öfverensstämmelse med Uleåborgs hemställan. 1645 bekräftades denna
anordning 1).
Sålunda var man välsignad med ett monopol till och med
en stapelstad af alldeles nytt slag, hvilken anordning fortfor att
ega bestånd ända till början af Karl XI:s regering. Men af
mycket naturliga skäl synes den samma hafva varit mindre väl
sedd äfven af ryssarne. Genom fredstraktaten i K ar di s
upphäfdes den också 1661, och ryssarna återfingo rätt till obehindrad
handel i Sverige och Finland. De förbundos blott att vid sin
ankomst förete sitt pass, hvarefter de fingo begifva sig, hvart de
ville. Först vid hemresan skulle de i den sista stad, de besökte,
låta förpassa sina då medförande varor. — Yid denna traktat
synes det hafva fatt förblifva ända till långt fram på 1V00-talet,
med undantag för 1664—1680, under hvilken tid en »rysk stapel»
an y o varit inrättad i Uleåborg.
Under Frihetstiden uppflammade visserligen åter det. gamla
a fsp är r n i n gs b e gäret, och ett formligt införselförbud utfärdades
1732 för en mängd nödvändiga varor från Ryssland.
Anledning dertill gafs af den tilltagande oroande lifligheten i
affärsförbindelserna öfver cl en östra gränsen, när genom
produktplakatets följder importen den vanliga vägen blifvit än mera
både otillräcklig och dyr. Förbudet kunde dock icke länge
upprätthållas, utan måste för de nordligare trakterna om några år
i det väsentligaste åter upphäfvas.
Att genom denna utvidgning af handelsförbind eisern a någon
lindring tillfördes den betryckta landsorten, är visserligen
obestridligt. Men lika obestridligt är också, att den samma på långt
när icke kunnat ersätta den godtyckliga inskränkningen i rörel-
Vesterbottens städer till drottn. Kristina 7 Febr. 1640, städernas besv. —
Hess. för Pite och Lule 24 Febr. 1640, R. R. — Ress. för Torne och Lule 25
Febr. 1642, R. R. — Res. för Uleåborg- 10 Juni 1645, R. R., allt i R. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
