Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om det botniska handelstvånget, 1–2, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
OSKAR FYHRVALL.
10
makt öfver sinnena, blef önskan att utrota detsamma en vigtig
anledning i allmänhet till städers grundande, hvilken anledning
framför allt visat sig verksam med afseende pä de botniska
städernas. Dervid låg naturligtvis också den tanken icke allt
för fjärran att uppdela hela landsbygden i särskilda områden,
som kunde anslås hvart och ett åt sin stad till »handelsgebiet».
Tvärtom stod den i fullkomligaste samklang med systemet för
öfrigt och har äfven af regeringen på allvar försökts
Härvid gick man dock icke tillväga med fullständig konseqvens, ty
det skulle hafva varit ett allt för tydligt dråpslag mot allmogen,
som denne dessutom helt. säkert skulle i tid afvärjt. Man nöjde
sig alltsa med att i privilegiibrefven uppdraga det område, som
skulle i merkantilt hänseende ligga under hvar stad, och inom
hvilket ingen annan stads borgare skulle fä handla. Angående
bönderna åter inom området säges visserligen också, att de skola
föra sina varor blott till den i fråga varande staden, men
omedelbart derpå framhålles noggrant deras urgamla rätt att med sin
afvel söka till andra städer i riket, hvilken icke skulle dem
betagas genom privilegiibrefvet2). I denna halfhet låg nu en aldrig
sinande gälla till afundsamma tvister städerna emellan. Det
inses lätteligen af en hvar, att det för män med någon
förmögenhet och förmåga att behandla allmogen icke skulle vara
omöjligt att draga till sig handeln från vidsträckta områden, och att
derigenom trafiken i en stad skulle kunna tilltaga på
kringliggandes bekostnad. Derigenom uppstodo ständiga klagomål
mellan städerna, som beskylde hvarandra att idka landsköp och
missbruka bondens rätt att föra sin afvel, dit lian ville. För att
förekomma sådant var Gustaf Adolf i ö fV e r e 11 s s t ä m 111 e 1 s e med
de i stadgan för rikets städers administration af är 1619
uttalade grundsatserna tämligen villig att efterkomma städernas ofta
uttalade begäran och bestämdt förbjuda bönderna alla färder till
andra städer än dem, de voro privilegierade under. Men senare
regeringar hyste i detta afseende andra åsigter. Kristinas
förmyndare svarade 1642 på Hudiksvalls klagomål öfver Söderhamn
i detta afseende, »att som handeln är af den natur, att den vill
’) Se t. ex. Gustaf Adolfs priv. för de botniska städerna och äfven andra.
2) 1 Hudiksvalls priv. d. 7 Sept. 1620 ålägges visserligen allmogen i
socknar ne på 4 à 5 mils omkrets att föra alla sina saluvaror på torget i staden, men
detta är undantag. Nykarlebys priv. af samma dag säga uttryckligen, att
allmogen eger rätt att färdas med sin afvel hvart den vill. Likaså i Pite och Lule
priv. 1621; i dessa senare dock inskränkt till Norrland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
