Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om det botniska handelstvånget, 1–2, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
OM DET BOTNISKA HANDELSTVÅNGET.
55
samt på det sättet bidraga till rikets tillväxt i makt ocli
välstånd. Så länge färden förbi Stockholm var fri och obehindrade
lefde också stad ocli landsbygd öfverhufvud i endrägt, och många
af städerna blefvo grundlagda på allmogens initiativ. Men när
monopolet blifvit färdigbildadt, och stadsinvånaren prejades i
Stockholm, hade han ingen annan utväg än söka taga sin skada
igen på hemortens allmoge. Så uppstod så småningom
spänning och missnöje mellan de båda folkklasserna och tändes en
strid, som blef både långvarig ocli bitter. På borgerskapets sida
stred den större kapital styrk an och den större erfarenheten ; men
allmogen hade på sin sida både Stockholms borgerskap och i
vissa fall äfven Kungl. Maj:t, som till trots för alla teorier om
städernas djupa betydelse för 11 ati o 11 al vä 1111 ågan, när det blef
allvar af, icke kunde undgå att i bonden se kronans pålitligaste
skatt dragare, som måste åtminstone någorlunda bevaras, i fall
man ville, att utlagorna skulle ordentligen inflyta.
Den säkraste utvägen, borgaren hade att få bonden i sitt
våld och på honom vältra de bördor st ap e lst adsb or garen lagt på
hans skuldror, var att göra honom ekonomiskt beroende af sig.
Detta insågs också ganska tidigt och handlingarna bevara ett
och annat spår af hur man dermed gick till väga. I sådan
afsigt uppträdde borgaren som bondens bankir ocli verkstälda för
hans räkning de utbetalningar, bonden behöfde göra, samt mottog
i stället bondens varor i airäk 11 i 11 g, allt efter som denne hann
leverera dem. 2)
Detta var nu visserligen blott praxis, men man var äfven
betänkt på att förse densamma med laglighetens helgd. Dervid
kunde också ett annat mål nås, som man förfelat genom re-
Huru långt det i detta afseende kunde gå, kan bedömas deraf, att t. ex.
saltets pris år 1693 steg upp ända till 26 d. km. tuunan, då det före kriget ej
gält mer än 11 och under kriget aldrig mer än 18 d. k.m. Derför hade också
österbottningarne tvungits att resa öfver land 60 mil till ryska Kemi efter denna
vara. Vidare var det en känd sak, att så fort den norrländska stadsflottan kom
till Stockholm, steg priset på salt genast 3 d. k.m. pr t:a, för att först efter
hennes afresa ånyo falla. Österbottningarne nödgades derför begära en fast taxa på
saltet. Städernas sarnf. besvär; Ö. B:s städer t. k. m. 9 Nov. 1693. R. A.
2) Städernas samfälda besvär: Ö. B:s städer 10 nov. 1697. R. A. — Äfven
af tillfälliga anledningar sökte man obegagna sig för att få bonden gäldbunden och
kunna tvinga till sig hans varor. Ar 1639 hade kronan gifvit bönderna i Ö. B.
en försträckning i spanmål mot framtida betalning i andra persedlar, antagligen
tjära. Nu begärde Uleåborgs köpmän att få betala kronan denna spanmål med
penningar, emot rättighet att af allmogen uppbära de varor kronan annars skulle
hafva. På grund af den anledning till landsköp, en sådan tillåtelse skulle gifva,
kunde den dock icke meddelas. R. K. den 22 Febr. 1640.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
