Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om det botniska handelstvånget, 3–4, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 OM DET BOTNISKA HANDELSTVÅNGET.
117
af seglationen för allmogen, framhölls att förr, innan allmogen
började mera allmänt segla, fingo bönderna klent betaldt för
sina varor, blefvo derför skuldsatta samt måste ofta öfvergifva
sina hemman af bristande förmåga att utgöra skatten. Men
sedan seglationen blifvit allmän, hade dessa olyckliga
förhållanden ändrat sig. Böndernas frihet för kronorestantier vore alltsa
en välgörande följd af seglationen och borde icke användas
som ett skäl till dess aflys an de. Emot städernas kalkyl för att
bevisa den skada landtmännen ledo af sina Stockholms fä r d e r,
satte Strengberg en annan 1738 uppgjord af borgm. Molin,
enligt hvilken en resa till Stockholm lemnade ett öfverskott af
176 d. k. m., då deremot samma varor sålda och köpta i
hemstaden lemnade åt bonden blott 40 d. k. m. i kontant
behållning. Det skäl åter, som hemtades från emigrationen, var
framstäldt af landshöfding Liljenberg i Abo län och kunde derför
icke af Strengberg bemötas.
Efter denna vederläggning af motståndarnes argument
framstäldes några ytterligare skäl, som talade för seglationsrättens
åtnjutande, i första rummet sj oby ames klena egor och dryga
skatt, som gjorde en sådan förmån billig, utan att städerna, som
dessutom hade uppsocknarne qvar, kunde klaga på intrång mer
än städerna i andra trakter af riket, t. ex. midt emot i
Vesterbotten, der allmogen seglade till hvilken stapelstad soin helst.
Vidare vandes bonden att bygga skepp samt blefve kunnig på sjön
och van vid tackel och tåg, hvilket allt kunde vara nyttigt för
landet, och hvarpå äfven under sista kriget gifvits prof, då
allmogens fartyg användes och gjorde lika god tjenst som
borgerskapets ; och slutligen vore egen erfarenhet bättre än alla
beskrifningar, och så kunde bonden i Sverige lära sig en bättre metod
att bränna tjära och att sköta sitt landtbruk äfvensom förse
sig med bättre fårslag än i Österbotten.
För alla dessa skäl hade kommissionen, såsom antydt, intet
öra. Den egentliga skärallmogen, som hufvudsakligen lefde af
fiske, borde visserligen få segla, emedan den hade en osäker
födkrok saint genom färderna icke eftersatte tiden för nyttigare
företag. Men sådane, som hade tillräcklig åker och äng att föda
sig af, skadades blott af seglationen. Dessutom måste bonden
på seglationen nedlägga en summa penningar, som vore vida
bättre använd, om den nedlades på åkerbruket. I stort taget,
kunde man säga, fortfor kommissionen, att Österbotten i skep
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
