Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om det botniska handelstvånget, 3–4, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
OSKAR FYHRVALL.
och dylikt nedlagt åtminstone 100,000 d. s. 111., som icke bidrogo
till nationalförmögenheten, emedan varorna blott fraktades inom
riket; men om de nedlagts på jordbruket, skulle hvarje tunna
säd, som derigenom producerades öfver det vanliga, vara en lika
stor tillökning i landets välmåga. Derjämte åt gin ge vid
bonde-seglationen mer folk än vid borgerskapets, emedan smärre
farkoster begagnades vid den förra än vid den senare. Derför kunde
landtbruket aldrig uppblomstra så länge seglationen funnes.
Den invändningen, att fastän alla bönder ega rätt att segla,
blott få i verkligheten utöfva denna rätt, och således den
påstådda skadan icke blefve så stor, kunde icke heller gälla; ty
derigenom vore dock medgifvet, att seglation för den, som seglar,
är skadlig och faktum är, att liar en bonde del i lasten på ett
fartyg, följer han ock gerna sjelf med.
Att förhållandena i Österbotten icke voro tillfredsställande,
bestreds dock icke af kommissionen, ocli den föreslog äfven några
botemedel deremot. För reglerandet af förhållandet mellan
städer och allmoge och den senares skyddande mot förtryck
framstäldes några förslag, som till en del redan blifvit antydda,
nämligen inrättandet af en fri marknad i hvarje socken vid
sjökanten, rättighet för bonden att resa till hvad stad som helst inom
provinsen, en rättighet som bonden dock lagligen redan besatt,
men som synes faktiskt hafva kommit ur utöfning, och slutligen
införandet af ordentliga motböcker mellan borgaren och bonden
i deras inbördes affärsförhållanden.
För öfrigt ansågs Österbotten vara välsignadt med så god
jordmån, så förträffliga elfvar och så jämn mark, att dess usla
tillstånd blott kunde skyllas på dess egen befolkning, som
försummat åkerbruket och förstört skogen, så att en förordning mot
tjärbränningen redan måst utgå. Såsom botemedel häremot
föreslogs urtappandet af mossar ocli kärr, som gjorde marken
vattensjuk och »frostnämd», saint i norra delen den ännu odelta
skogens skiftande. På de utmärker, som vid detta skifte blefve
öfriga, borde nybyggare uppmuntras att slå sig ned, och
utflyttningar dit befrämjas från de i jordbruket skickliga socknarne
G:la Karleby och Kroneby. Och slutligen borde skatte- och
roteri ngsbör dan jämnare fördelas h em m an segarne emellan.
Äfven städernas ställning vore mycket klen och nu genom
tjärhandteringens förestående upphörande mycket hotad. Enda
medlet för deras räddning vore anläggandet af fabriker i dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
