Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om det botniska handelstvånget, 3–4, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
hvartill stockholmsfabrikanterna väl borde känna sig manade,
»då derjämte rörelsen i rikskroppen blefve jämnare ocli ej
stannade på ett ställe» 1).
Yid riksdagen 1751—52 förekom detta betänkande till
ständernas bedömande. Den förenämde Jakob Pålsson uppträdde
äfven nu, påstående att betänkandet i flere hänseenden var
ensidigt och orättvist; och att flere af de undersökta byarne liade
lika svaga, ja, till och med svagare egor än åtskilliga af dem,
som enligt förordningen af d. 3 Mars fått sig seglation tillerkänd.
Det oaktadt rekommenderade kammar-, ekonomi- ocli
kommersedeputationen, till hvars förberedande behandling det hänvisats,
betänkandet till bifall i Stånden. Blott bondeståndets
fullmäktige hade varit af annan åsigt.
Äfven för Åbo län hade seglatioiisfrågan vid denna riksdag
ånyo väckts såväl af allmogen som genom landshöfdingen s
riksdagsberättelse, deri seglationens inskränkande på det allvarligaste
förordades, »emedan eljes bonden blefve landthaiidlare och
torghandeln i städerna skulle upphöra, hvarigenom borgaren
tvingades till det högst skadliga utloppet att göra uppköp på landet,
hvilket vore det andra slaget af landthandel». Derför borde
förordningen af d. 3 Mars åter träda i kraft. Äfven häröfver
yttrade sig kamm.-, ekon.- och komm.-dep. i samma riktning, som
angående Österbotten.
Bondeståndet ogillade förslaget alldeles, emedan seglationeii var
en i lag och gammal sedvänja grundad rätt, hvars borttagande
skulle skada en liel provins ocli äfven Stockholm, som då skulle
nödgas köpa finska produkter ur andra handen 2). Borgarståndet
äter, som redan 1747 yrkat inskränkningar, biföll genast
deputationens förslag, äfvensom adeln. Presterna deremot uppsköto
ärendet till nästa riksdag, i hvilket beslut äfven allmogen till
Till följd häraf återkom frågan också vid 1755—56 års
riksdag samt väckte der rätt* mycken ond blod. Adeln och
borgarståndet vidhöll o sina beslut från förra riksdagen, hvarjämte
bondeståndet förnyade sitt beslut af d. 20 Maj. Utgången
berodde alltså på presteståndets hållning. Man var visserligen icke
’^Fj^t. 20 Maj 1752,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
