Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om det botniska handelstvånget, 3–4, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
OSKAR FYHRVALL.
samma syfte löpa in till Dalarö. Utförselvarorna skulle endast
vara trävirke utom sågbräder, och importen fick icke utgöra
annat än spanmål, salt och penningar. *) 1663 utsträcktes för
Torne utförselrätten till Reval till »ali deras afvel», med
undantag af sådana varor, som voro lagda under kompani, »dock
provisionaliter och till dess Kungl. M aj: t kan inhemta, hvad
nytta eller skada en eller annan ort deraf kan taga», hvarefter
saken framdeles skulle rättas. Följande år utvidgades äfven
importrätten, så att hampa för fiskets skull fick införas från
Reval. Men härmed var också m edgången s tid slut. Redan
1668 är hela friheten återkallad, och den seglation sr ät t, som
1669 medgafs såväl Finland som Norrland och Österbotten, var
fullkomligt tillfällig saint föranledd blott af den svåra
missväxten det året. 2) Visserligen fick Hernösand 1672 (den 13
Dec.) sig rättighet tillerkänd att bygga »munterade» skepp och
segla utrikes att hemta salt och spanmål ; men rättigheten var
blott med gifven tills vidare på 6 år och blef sedan icke
förnyad, och för öfrigt känna vi tendenserna under Karl XI:s
re-rering för väl för att icke inse, att några undantag från
Stockholms monopol då icke hafva kunnat komma i fråga, äfven om
vi icke skulle hafva direkta bevis i samma riktning.
När sedan den Stora Ofredens tider gått förbi, och landet
under fredslugnet skulle hemta sig efter de lidna förlusterna,
återkommo de gamla striderna med ökad häftighet, allt efter
som landet repade sig. Att Stockholm dervid skulle vara den
ort, som snarast återfick sina krafter, synes vara naturligt, och
det sökte också från början att häfda sin öfverlägsenhet öfver
de andra städerna, innan de skulle hinna komma sig före. Ar
1724 genomdrefs produktplakatet, som faktiskt om icke juridiskt
trängde nästan alla stapelstäderna från den utländska sjöfarten
och lade den nästan uteslutande i hufvudstadens händer. Vid
den derpå följande riksdagen åren 1726—27 var det till och med
gifves. Möjligen skulle det också kunna betyda, att 1637 års inskränkningar
upphäfdes, ehuru för öfrigt ingenting funnits som tyder på något sådant.
Troligen bör till Torne läggas äfven V.-B;s öfriga städer, ehuruväl några
samtida handlingar, som bekräfta det, icke anträffats. Jfr V.-B:s städers inlaga
till K. M. 1734.
2) Se för ofvan gjorda framställning kammar- och komm.-koll:s inlagor till
K. M. d. 10 Juni 1735 och 25 Nov. 1737 samt för öfr. svar på Torne st. besvär
1660, 1664. Städern. besv. 1668. K.-A. och Stj. III; 172, 690. — Jfr äfven
Plakat om spanm.-tillförs. t. Finland och Norrl. samt O.-B. d. 6 Okt. 1669.
Stj. III: 790.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
