Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om det botniska handelstvånget, 3–4, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
OSKAR FYHRVALL.
ningar, men emot Stockholm insände han i början af året 1735
en ganska vidlyftig skrifvelse. Först tillbakavisades de hårda
anklagelserna såsom sanningslösa och ovärdiga, och sedan gick han
saken närmare på lifvet samt utvecklade de skäl, som
nödvändiggjorde de onaturliga bandens lossande. Angående sakens
rättsliga sida påpekades, att lika litet som Stockholms privilegier och
handelsordinantierna kunnat hindra Gefle eller Helsingfors och
Fredrikshamn att blifva stapelstäder, lika litet borde de ligga
Vesterbottens städer i vägen; isynnerhet som privilegiernas mycket
omtalade bekräftelse 1676 uttryckligen skett med förbehåll af
att kunna i händelse af behof ändras, hvilket äfven vore meningen
med resolutionen af år 1723 och 51 § af reg.-formen.
Dessutom hade h an d e 1 s or din an t i an, efter hvilken Stockholms
privilegier dock skulle tolkas, aldrig förbehållit hufvudstaden
annat än Vesterbottens aflåtliga viktualievaror, som man icke
ämnade undanhålla den, men icke sådana produkter, som vid
privilegiernas stiftande icke ens voro påtänkte. Och liksom allt
det arbete, ständerna visat sig villige att påtaga sig för
landsändans förkofran, skulle vara fruktlöst, ifall detta tvång finge
fortfara, så vore det ock utan grund, hvad Stockholm anfört om
den skada, Vesterbotten skulle lida genom en utvidgad
seglation, ty ett enda exempel lärde motsatsen. I Stockholm fick
nämligen vesterbotningen betala två t:r tjära för en t:a spanmål;
men i Skåne fick man två t:r spanmål för en t:a tjära. Sålunda
skulle icke blott de norra utan äfven de södra provinserna vinna
på seglationens frigifvande. Vidare funnes i Sverige söder om
Stockholm icke mindre än sjutton stapelstäder, fastän denna
landsort med undantag af jernet icke på långt när hade så reella
exportvaror som Norrland, der dock pä 180 mils kust och 70 å
80 mils bredd ingen enda stapelstad funnes. Härigenom hade
också händt, att handeln till stor del och till stor tullförlust
för Sverige dragit sig öfver Norge och Ryssland. Men funnes
en stapel, så vore det att förmoda att icke blott de svenska
varorna skulle gå genom den, utan äfven de ryska och
norska i betydlig mängd söka sig den vägen ut till
verldsmarknaden. Och slutligen om än Stockholm skulle få vidkännas
någon förminskning, så borde icke en enda stad kunna uppväga
en hel provins. Men betraktade man saken närmare, vore dermed
icke så farligt. Såsom närmaste afnämare skulle Stockholm
alltid kunna påräkna varor från Vesterbotten med skälig vinst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
