Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om det botniska handelstvånget, 3–4, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 OM DET BOTNISKA HANDELSTVÅNGET.
127
ehuruväl den oskäliga måste utebli. Särskildt skulle bräder till
jern-lastens stufning aldrig tryta, ty det skulle icke löna sig för
vester-^otningarne att utreda sina skepp med blott trä, tjära och skinnvaror.
På kollegierna gjorde allt detta likväl föga intryck.
Visserligen medgafs, att från Vesterbotten synpunkt sedt, en vidgad
handel och seglation skulle medföra stora förmåner. Men denna
synpunkt vore för inskränkt, och frågan måste betraktas i dess
sammanhang med hela riket samt gestaltade sig då helt
annorlunda, Då vore det billigt, att den provins, som egde vigtiga
produkter, men ingen lämplig ort till deras utförande, afläte
dem till en annan och helst en sådan inrikes stapelstad, som
dessförutan icke hade tillräckliga effekter, men likväl till export
och import en så lämplig belägenhet, att icke blott dess eget,
utan flera och detta de vigtigaste provinsers välstånd
enkannerligen berodde af denna stads styrka och välmakt. Vidare vore
ett ringa antal på stapelstäderna af nöden, på det att varorna
med största fördel måtte kunna afsättas till utlandet, hvilket
vore den sida af handeln som skaffade landet vinst, emedan
köpmannens avans då komme från utlän dingen, då deremot vid
importen hans avans komme från medborgaren och icke gagnade
landet. Derför måste noga tillses, innan någon ny stapelrätt
meddelas, huruvida rikets exportabla varor förekomma i derför
erforderlig mängd.
Detta angående de principer, som böra leda hvarje sund
handelslagstiftning. Hvad åter den förevarande frågan vidkomme,
så funnes för bibehållande af Stockholms privilegier samma skäl
qvar, som bestämt förra regeringar, ty som bergslagen på sista
tiderna gått mycket tillbaka, måste det som Stockholm derigenom
mist, ersättas genom de botniska produkterna, och särskildt
behöfdes trävirket till stufning af jern lästern a. Vore sålunda
Stockholms konservering nödvändig, så kunde ingen stapelstad i
Vesterbotten inrättas. — Den nytta åter Vesterbotten kunde draga af
en ny stapelstad skulle icke uppväga den förlust andra orter
måste vidkännas, ty allt kladdande i handel vore skadligt för
riket genom det prisfall på den utländska marknaden, som deraf
blefve en följd. Ja, i förhållande till värdet af rikets export syntes
de redan varande stapelstädernas antal för stort. Detta värde
uppgick nämligen ej till mer än 572 millioner d. s.-m., hvaraf
Stockholm och Göteborg tillsammans togo 2/3; på de öfriga
kom alltså blott ett årligt medelbelopp af 80,000 d. s.-m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
