Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om det botniska handelstvånget, 3–4, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 OM DET BOTNISKA HANDELSTVÅNGET.
131
byggerierna ocli förs âge s landet med sjö dugligt folk. Dessutom
liade kronan ett direkt intresse att bibehålla Stockholm vid dess
nuvarande förmåner, ty aftoge staden, så skulle också staten gå
miste om stora inkomster, utan att man kunde se, huru och
hvar man skulle kunna få dem ersatta. Den öfverklagade
billigheten åter på alla den botniska landsändans produkter berodde
ingalunda på Stockholm, utan dess grund borde rättast sökas i
dylika varors ringa pris utrikes. Men som äfven de öfriga
stapelstäderna måste hafva känning af detta, så för föl le de
norrländskes påstående, att de skulle få bättre betaldt, om de fingo
segla till dem. r) Något tillstyrkande till ansökningen kunde
sålunda icke komma ifråga. — Äfven detta betänkande, som är af
den 25 Nov. 1737, blef af Kungl. Maj:t bifallet på våren 1738,
och sålunda ledde hela ansökningen åtminstone omedelbart icke
till något gynsamt resultat. Tvärtom fingo merkantilisterne
genom dessa kollegiernas båda skrifvelser en stödjepunkt, kring
hvilken de kunde samla sig, och ur dessa hemtade de också för
framtiden en stor del af de skäl, de använde i striden.
Men frågan om den vidgade seglationeii var dock af sådan
art, att lion icke kunde dö, och de framstälda skälen äfven
sådane, att de åtminstone på längden måste göra verkan. Äfven
var allmogens understöd en sak af stor vigt. Dess förnyade
yrkande på stapelstadsfrihetens införande år 1738 ledde
visserligen icke till något resultat, men 1741 den 1 Sept. utfärdade
Kungl. M aj: t en resolution på »riksens allmoges allmänna
besvär», hvarigenom städerna i Vesternorrland, Vesterbotten och
Österbotten berättigades att med trävirke »till byggnaders och
riors inrättande» segla till Skåne och Östergötland för att hemta
spanmål, hvilket sålunda är den första eftergiften under
Frihetstiden. 2)
Sedan står visserligen utvecklingen stilla under mer än tjugu
år, om man blott ser på yttre resultat. Men kr af t ér na
arbetade dock i det tysta, och de liberalare idéerna utbredde sig
småningom alltmera genom den alltjämt fortgående diskussionen
af frågan såväl vid riksdagarne som annars.
*) I viss mening är detta sant. Genom produktplakatets följder blefvo
nämligen frakterna vida drygare än förut. Men när man då icke kunde lägga denna
skilnad på utländingen, ’så måste den utjämnas genom ett lägre inköpspris på
-exportvarorna. Af liknande skäl var det också, soin importvarorna, framför allt
saltet, måste draga ett drvgare försäljningspris än förut.
2) Modée III: 1714. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
