Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om det botniska handelstvånget, 3–4, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
OSKAR FYHRVALL.
några följder. v) Tanken på en skärgårdsflotta ocli en för dess
förvarande anlagd stapelstad vid Botniska viken dog dock
icke ut, utan användes äfven framdeles såsom ett argument å
den liberala sidan. — Äfven vid riksdagen 1747 var
stapelstads-frågan på tal, väckt af militära kretsar, denna gång af
ekonomiska anledningar. Genom det låga priset på räntepersedlarne
samt landets aftagande odling bade nämligen det indelta
krigsbefälet i Österbotten sett sig nöds ak ad t att i sina besvär fästa
uppmärksamheten på den ekonomiska fara, som såluuda hotade
detsamma, och att till densammas aflägsnande begära en
stapelstad för provinsen. Som man kunde vänta, ledde denna
ansökan likväl icke till något lyckligare resultat än alla öfriga
dylika samt blef i April nämda år af Kungl. M aj: t afslagen. 2)
Sålunda skred frågan om vidgad handel och seglation för
de botniska landen under hela 1740-talet icke fram från den
punkt, som den redan vid dess början uppnått. Under det
derpå följande decenniet hann man ej heller längre, ja frågan synes
under den tiden nära nog hafva alldeles legat nere. Härtill
torde orsaken kunna sökas hufvudsakligen i två omständigheter,
dels i den ofvannämda resolutionen af 1752, som kunde ingifva
något hopp och till hvilken man i händelse af behof kunde
hänvisa, dels och ännu mer i den omständigheten, att de politiska
hvälfningarne nu hade satt hattpartiet i obestridd besittning af
makten. Till detta partis förnämsta medlemmar hörde nämligen
en stor del af Stockholms största och rikaste grossörer; och
såsom ett tredje skäl kan nämnas den omständigheten, att frågan
om bondeseglationen nu som i frigast afhandlades samt i främsta
rummet tilldrog sig uppstädernas uppmärksamhet.
Men om än arbetet för frihetens sak hos regering och
riksdag hade öfvergifvas såsom lönlöst, hade man icke derför gifvit
densamma alldeles förlorad. Med alla sina brister hade dock
Frihetstidens samhällsskick den förtjensten, att det gaf tillfälle och
anledning åt en hel mängd folk att tänka ocli yttra sig i
riksvårdande angelägenheter vida mer än förr. Det lider intet
tvifvel, att mången riksdagsman, som i Stockholm hört den vigtiga
frågan afhandlas saint skälen för och emot framställas, deraf
föranledts att sjelf tänka i ämnet, funnit sin egen hemort ofta
Palmén, anf. arb. sid. 158 ff.
2) Borgarst:s prot.-utdr. 20 Maj 1761.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
