Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om det botniska handelstvånget, 3–4, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
OSKAR FYHRVALL.
nämda beslut af den 22 Sept. Den 2 Okt. kom derför till
stånden ett nytt protokollsutdrag från borgarne, som ånyo fordrade
de fattade beslutens återgång, och i hvilket sakens praktiska sida
företrädesvis framhölls, sedan det förra uppvisat dess juridiska.
Såsom högsta norm för ali ekonomisk lagstiftning uppsattes det
allmänna bästa, hvarefter man vid näringarnes anläggning och
fördelning måste rätta sig, så att alla samhällets delar
gemensamt bidroge till hela rikets upprättliå 11 an d e, så vida icke hela
staten skulle blifva ett skuggverk, som vid minsta rubbning
skulle sakna sin väsentliga styrka och omsider af sig sjelf förfalla.
Enligt denna grundsats, fortfor borgarståndet, vore det nu
som de norra provinserna hade blifvit förklarade skyldiga att
lemna sina exportartiklar till Stockholm, bland hvilka
viktua-lierna behöfdes för bergslagens »försörjande» och
skogsprodukterna för stufningen vid utförseln af det från samma bergslag
kommande jernet : en anordning, hvars ändamålsenlighet ytterligare
bekräftades af den omständigheten, att Stockholm var en stor
och rik stad och det vore en känd sak, att samma styrka i
kapital och folkmängd samlad på ett ställe i handeln kunde
uträtta mer, än om den vore spridd på en större yta. Blefve
återigen den föreslagna stapelrätten beviljad, så vore det
sannolikt, att de nya stapelstäderna på grund af så väl sin
afiägsen-het som andra orsaker icke skulle i allmänhet kunna sträcka
sin segelfart utom Östersjön och sålunda hansestäderna än en
gång kunna blifva stapelorten för den svenska handeln.
Vidare ginge det i allmänhet icke an att sända ut enbart
trä eller tjära, utan skeppsladdningarne måste sorteras med flera
olika slags varor, hvartill de norrländske icke hade läglighet.
Derför måste följden blifva, att de skulle öfverfylla marknaden
med skogsprodukter både sig sjelfva och riket till skada. Och
när nu Stockholm ej längre hade de norrländska varorna att
underhjelpa jernutförseln med, så skulle man antingen nödgas att
upphöra med den stora export till vestra Europa och
Medelhafsländerna, som hufvudstaden nu bedref, eller också måste jernet
här hemma säljas för åtskilliga daler pr sk& billigare, och
sålunda bergslagen, på samma gång som den beröfvades de
norrländska viktualievarorna, tvingas att bära en nedsättning i priset
på sina egna produkter.
Följden af allt detta kunde åter icke blifva annan än dels
deri, att Ryssland, som redan var en farlig medtäflare i jern-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
