Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om det botniska handelstvånget, 3–4, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
OSKAR FYHRVALL.
nödgats ändra tankar saint insågo nu, att den begärda friheten
skulle mycket skada Stockholm, bergslagen samt flera andra
städer och orter, som voro vana att af Stockholm få sitt lif och
sin rörelse. Vid voteringen röstade icke dess mindre
pluraliteten for bibehållande af det gamla beslutet, och man måste hjelpa
sig genom en o ärlighet. 73 hade röstat ja eller för
bibehållandet af det gamla beslutet och 53 nej eller för det nya förslaget,
att ärendet skulle öfverlemnas till Kungl. Maj:ts utredning för
att derefter än en gång förekomma hos ständerna, och »således»,
sade man, hade med 73 nej detta senare förslag antagits.
I presteståndet gaf protokolls-utdraget anledning till en rad
af synnerligen långvariga och invecklade öfverläggningar. Då
ärendet första gången den 5 Okt. föredrogs af ärkebiskopen, var
det visserligen ingen, som förordade ett återtagande af det en
gång fattade beslutet, och öfverläggningen förklarades både af
talmannen och Öfriga, som yttrade sig, blott kunna gälla
huruvida påskriften på löparen skulle åtföljas af ett svar till
borgarståndet eller icke. Men småningom ryckte man fram steg för
steg, tills slutligen d. 2 April 1762 monopolets vänner kunde af
ståndet utverka ett beslut, som visserligen formelt fasthöll vid
det en gång tagna, men tillika hänsköt till Kungl. Maj:t att
bestämma, när och hur det skulle träda i verkställighet. — På
den liberala sidan kämpade superintendenten Körning, prosten
Mathesius och framför andra prosten Serenius jämte åtskilliga
andra, under det att motsidans talan fördes af superintendenten
Lütkeman, biskop Halenius, prosten Hiortsberg och andra.
Uppslaget till diskussionen gafs af prosten Hiortsberg, som
i beslutets ofullkomliga och i många stycken icke utarbetade
skick fann en anledning att beledsaga det med några
stadganden om de närmare detaljerna, som till rikets nytta kunde
behöfvas. Häri instämde hofpredikanten Grunnerus, yttrande
farhågor dels för jernhandeln, om Stockholm skulle beröfvas de
norrländska trävarorna till jernlasternas stufning, och dels att
hansestäderna än en gång skulle bemäktiga sig den svenska
handeln. Yrkade derför att »quæstio, an» skulle anses afgjord,
men »quæstio quomodo» öfverlemnas till Kungl. Maj:t.
På motsatta sidan framhöll superintendenten Körning och
andra, att afsigten med ansökningen blott var att skaffa de
norra, provinserna tillfälle att utan omväg och tvång få det de
behöfde, framför allt salt och hampa. Skulle städerna illa bruka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
