Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om det botniska handelstvånget, 3–4, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 OM DET BOTNISKA HANDELSTVÅNGET.
141
sin frihet och hitta upp några egennyttiga och för andra
undersåtar skadliga handelsprinciper, och skulle magistraterna icke
förhindra det, hade man ju Kungl. Maj;t att stäfja dylika
tilltag, och vid nästa riksdag kunde ständerna återtaga den gifna
friheten. Men allmogen måste befrias från nödvändigheten att
köpa en t:a salt med sex tolfter bräder och ändå vara
underkastad sträng vräkning. Beslutet vore både rättvist och
nödvändigt, ty Stockholm skulle på intet sätt skadas deraf, men de
botniska provinsernas utveckling mäktigt främjas af
stapelfriheten, då de den förutan på intet vis skulle kunna arbeta sig
upp ur sitt elände.
Till sist framstälde ärkebiskopen ett förmedlingsförslag af
innehåll, att ståndet vidblefve sitt beslut, men att vissa
deputerade af hvart stånd och från vederbörande städer skulle utses
att taga i öfvervägande, huru den nya handeln borde inrättas,
och sedan kommersekollegium och manufakturkontoret blifvit
hörda, till ständerna inkomma med sitt betänkande, hvilket
förslag enhälligt antogs (5 Okt.).
Sedan derefter den 12 Okt. ett ytterligare sammanträde
hållits, vid hvilket man dock blott tvistade om sättet för
expedierandet af förra sammanträdets beslut, uppträdde Serenius d. 16
med ett väl skrifvet diktamen till protokollet för att om
möjligt hindra den hotande undfallenheten för borgarståndet och
hattarne. Först vederlades de konservativas invändning, att
Stockholm och mälartrakterna skulle komma att lida brist på
nödigt virke, genom en hänvisning på den botniska exportens
ofantliga belopp i jämförelse med importen till samma provins,
hvilket gjorde dess bestridande med blott botniska skepp
omöjligt; hvarför det mesta fortfarande skulle komma att gå öfver
Stockholm. Men äfven om Stockholm skulle blifva lidande,
kunde det först erkännas vara skadligt för riket, när det vore
bevisadt, att ingen annan ort hade en motsvarande förmån. Ty
om ingen seglade till Stockholm, utan t.- ex. alla till Slite på
Gotland, så vore landet icke skadadt, »så länge Gotland hörde
Sveriges krona och ej Sören Norrby till». »Tvärtom», fortfor
talaren med stigande värme, »är det just Stockholm, som skadar
riket; ty aldrig har det varit större brist och dyrhet på salt
än nu. Den dag i dag är rifver sanningen af denna sak, då
norrländingarne måste fara hem utan salt och andra nödtorfter,
hvarigenom fiskerierna blifva öde och lapska handeln drar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
