Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 OM DET BOTNISKA HANDELSTVÅNGET.
143
annexkyrka lika så mycket arbete som pastor vid moderkyrkan,
borde i inkomster dela jämnt med denne eller sjelf blifva pastor
i sitt annex. Och om skäl mot privilegier finge anföras, så
syntes det vara mera skäl att fästa afseende på en hel menighets
beqvämlighet än på en enda prestmans och sålunda dela för
vidsträckta pastorat, hellre än att socknemännen skulle ha flera
mil till kyrkan eller få gudstjenst blott hvar annan eller hvar
tredje söndag. — — — — — — — —––— — —
— — Om möjlighet vore, att inrätta flere stapelstäder, skulle
borgarståndet icke dröja både att föreslå sjelfva saken och ge
anvisning på orterna, men som saken nu står, måste ståndet
begära att presteståndet ger ett önskligt svar före julferierna,
på det privilegiers helgd och vänskapen mellan stånden måtte
blifva bevarad». —
Detta var oförblommeradt språk, och en märkbar oro för
hvad komma kunde visade sig också vid presteståndets
sammanträde d. 12 Dec. Men den oförfärade Serenius bäfvade icke.
Det vore sensibelt, sade han, för ett helt stånd att taga igen
sitt beslut och allra sensiblast att göra det för borgarståndets
hot. De voro för gamla och ärliga män att behöfva tåla^ det
några småstadsborgmästare kommo in och läste upp sina
kommentarier öfver deras privilegier, liksom stode det i deras
välbehag, huruvida presterna skulle få behålla sina pastorat eller
nödgas dela dem med sina kapellaner. — Något svar blef ej
heller denna gång gifvet.
Men då frågan ånyo förekom den 29 Mars 1762, var
stämningen en helt annan 1). Monopolets anhängare hade nu
öfverhand. Biskop Halenius yttrade, att man icke fick undra på om
borgarståndet toge det ömt, när städernas privilegier hotades,,
samt visade nödvändigheten att fara varligt med tredje ståndet
i en tid, då både adel och allmoge röjde benägenhet att göra
intrång på presteståndets rättigheter, hvilka försök
borgarståndet förutan icke torde kunna motas. Äfven andra talare
uppträdde på samma sida, och man medgaf till och med nu, hvad
man förut förnekat, att borgarståndet egde privilegier, fastän
adelns och presternas voro de förnämsta, samt att de nya
stapelstäderna ofelbart skulle skada riket. At motsidans invändningar
Möjligen Kade nu några af de »många tunnor guld», Chydenius i sin
sjelfbiografi uppgifver såsom använda i stapelstadsfrågan vid denna riksdag, nu
bekommits och börjat göra verkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
