Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om det botniska handelstvånget, 3–4, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 OM DET BOTNISKA HANDELSTVÅNGET.
145
koncisa skrifart, men såsom prof på denna senare torde följande
utan särskildt val gjorda utdrag få anföras.
§ 40.
»Man förebrår norrbotningarne deras fattigdom och brist i
kunskap och erfarenhet att sköta ett så grannlaga ärende, som den
utländska handeln är, och menar dem derigenom förlorat sin rättighet
att få handla utomlands. Skall en ringare förmögenhet, än den vissa
stockholmare nu ega, göra dem förfallna att i handeln allt framgent
undertryckas af de mägtigare? Så sker det. Men att deras
fattigdom äfven hört till de rättmätiga skäl, hvarför norrbotningarne ej få
fri seglation, det har jag intet kunnat tänka.
Ju svagare de äro i styrka, ju mindre betydande blir deras
utländska handel i sin början, och mindre har man att befara deras
skilnad från sin handels gemenskap med Stockholm. Men skulle den
ock i framtiden repa sig, så är förr bevisadt, att varumängden repar
sig uti samma mån, så att Stockholm förmodligen blefve till större
qvantitet, än nu sker, med mat och andra varor försedt.
Hvem ville neka det, att kunskap och förfarenhet saknas hos
större delen af Norrbottens handlande i utländska handeln? Mån
man i stora handelsstäder, Stockholm, London, Amsterdam etc. födes
med denna insigt? Eller mån den intet sedan genom öfning måste
förvärfvas? Hvem har satt norrbotningarne utur denna Öfning? Jag
gissar på handelsordinantian af 1617. Det lärer ingen kunna neka,
att dess 4 §, som förbjuder norra städerna att drifva utländsk handel,
har satt dem i okunnighet om en för dem härtills brödlös vetenskap,
och af denna okunnighet sluter man till deras mindre rätt.
Om vi alltså ställa detta skälet i sin redighet, så lyder det
således: derför hafva norrbotningarne ingen rättighet att segla, att
de äro okunniga deruti, och derför äro de okunniga, att de intet
fått segla.
Dock att nationen ej genom sin okunnighet skall blifva i
utrikes handeln lidande, kan man försäkra, att i deras städer finnas
några, som i 20 à 30 år, dels såsom styrmän och sjökaptener, dels
såsom sjelfva redare gått på de flesta europeiska hamnar, och hafva
således ali erforderlig både kunskap och förfarenhet att sköta detta ärende».
Södermans ansökan åter förekom i borgarståndet första
gången den 27 April, och nu var det annat ljud i detsamma än
vid förra riksdagen. Visserligen väckte den stor oro och ej
obetydligt motstånd, men hattarnes välde var nu brutet och
dermed också den starka partidisciplinen upplöst, som förut
bjudit småstädernas representanter att tillbakasatt^ både den
enskilda och allmänna fördelen för det herskande systemet.
Något försök att åberopa privilegierna såsom skäl mot frihetens
meddelande förekom icke ens. Tvärtom medgafs det öppet, att
ärendet icke var en privilegiifråga; ja, en talare uttryckte till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
