Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om det botniska handelstvånget, 3–4, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
OSKAR FYHRVALL.
och med sin förvåning öfver att invånarne i Sverige, som dock
var ett fritt land, icke egde en oinskränkt seglationsfrihet, som
i alla andra länder var öfligt. I hela sin vidd kunde
Södermans och hans vänners sträfvan likväl icke tillvinna sig några
allmännare sympatier, ty man stötte emot för många privata
lokalintressen. Det enda, som redan vid de första
sammanträdena visade sig hafva utsigt att kunna genomdrifva^, var en
fri inrikes seglation i allmänhet järnte stapelrätts meddelande åt
några städer vid Botniska viken i likhet med hvad redan vid
föregående riksdag blifvit begärdt. Men sedan denna synpunkt
blifvit faststäld i synnerhet genom borgmästaren Schauw, beslöt
ståndet den 4 Maj att för vidare utredning öfverlemna ärendet
till en deputation.
I denna deputations betänkande, som är af den 25 Juli,
fasthålles också denna åskådning. I afseende på en oinskränkt
utrikes seglation anmärker deputationen emot den kungl,
resolutionen af den 11 föregående Juni, att ändamålet med
stapelstäder icke är att föröka exporten och sålunda uppmuntra till
skogssköfling, utan dels att genom undvikande af den med
varornas fraktande till annan hamn förenade tidsspillan och
omkostnad kunna sälja dem med större fördel, dels att kunna
ur första hand köpa hvad som tarfvas hemma. Så fattad syntes
frågan om stapelstäders anläggande vid Botniska viken icke böra
möta några svårigheter, helst hela den vidsträckta kusten
alldeles saknade dylika städer, men deremot hade så god tillgång
på exportvaror, att ändock tillräckligt kunde bli öfver för
Stockholm. Dessutom framhölls att många armar, som nu
sysselsattes med sjöfart under den för åkerbruket brådaste tiden, skulle
kunna dragas till detta. Färre skepp skulle nämligen då
behöfva vara i tjenst, efter som de skulle kunna begagnas större
del af året än nu.
Derför tillstyrktes, att städerna Björneborg, Vasa, Gamla
Karleby och Uleåborg på östra sidan om Botniska viken samt
Lule och Hernösand på den vestra skulle få rätt att med egna
och inrikes skepp segla till alla utländska hamnar, men icke
hos sig mottaga utländska skepp. Beträffande de öfriga städerna
framstäldes ett tvåfaldigt förslag. Raumo, Nådendal och Nystad
(jemte Ekenäs och Borgo) borde med utvidgande af sin gamla
seglationsrätt till utländska hamnar få återhemta spanmål, lin
och hampa, samt hamp- och linfrö. De andra städerna åter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
