Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
II ANS HILDEBRAND.
16
P. A. Munch har anmärkt att urkunden måste höra till
1342, alldenstund 1. Gerhard af Holstein bör kallas grefve,
hvilken titel han annars ej finnes hafva burit före sept. 1342,
men jag tror med Rydberg, att detta inkast icke betyder mycket,
helst som urkunden ej är bevarad i originalexemplaret, utan i
en dålig afskrift, och 2. grefve Johan af Holstein nämnes på
konung Magni sida. Denna invändning söker Rydberg försvaga
genom hänvisande till den omständigheten, att Henrik och Claus
af Holstein i urkunden omtalas på ett särskildt sätt, hvadan
Johan »icke intager samma ställning» som de, men detta inkast
synes mig icke vara lika lyckligt, alldenstund grefve Johan
uttryckligen nämnes bland konung Magni och hertiginnans hjelpare
(auæiliatores). Försöket att förklara detta genom grefve Johans
försigtighet och dubbelhet i politiken är uppenbarligen långsökt:
det är en hypotes, som i mina ögon väger mycket litet mot
urkundens bestämda uppgift, att han hör till konung Valdemars
fienders hjelpare.
C. Annerstedt har velat hänföra urkunden till år 1342 äfven
derför att i denna omtalas hr Fredrik von Lochen, som först
år 1342 uppträder i Danmark. Ogiltigheten af detta påstående
har Rydberg tydligt bevisat i sitt svar på Annerstedts
recension af hans traktatverk (i bihanget till första årgången af
Historisk tidskrift).
Afgörande för mig i denna fråga äro följande
omständigheter. Det finnes intet, som angifver att vi här hafva för oss
resultatet af de skiljedomstolar, som i brefvet af den 1 september
omtalas. Här uppträder konung Valdemar uttryckligen nämnd
som principalis och jämte honom två af hans anhängare, dess
värre antyder ett etc. att flere namn funnos i originalet, men
på dessa nu okända namn, som lika väl kunnat vara två som
fvra, ega vi ingen rätt att bygga några resultat. Att pingsten
här angifves som en möjlig ändtermin för stilleståndet gör det
alis icke nödvändigt att hänföra traktaten till år 1341, på grund
deraf att ett då slutet stillestånd förlängdes till påföljande pingst.
I följd af medeltidens sed att fästa stor vigt vid de stora
kyrkliga högtiderna såsom gränsmärken i tiden, kunde man mycket
väl två år i rad falla på tanken att låta ett stillestånd vara
till pingsten, i synnerhet som denna infaller i en årstid, som
kan hafva varit för krigföringen af betydelse. Men två positiva
omständigheter tala för urkundens hänförande till år 1342. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
