Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Konung Magnus Eriksson och Skåne, 1–3, af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
K. MAGNUS ERIKSSON OCH SKÅNE.
203
ena är konung Magni omnämnande vid modrens sida. Jag ville
annars fästa vigt dervid af den anledning, att konung Magnus i
fördraget af den 1 september tydligen uppträder såsom opartisk,
eftersom ban var utsedd som skiljedomare, men jag lemnar detta
å sidan, eftersom Rydberg framställt det visserligen i mina ögon
mycket svaga inkastet, att konung Magni namn mot hans
vetskap och vilja, mot konung Valdemars tanke kunnat hafva
inkommit i den tidigare urkunden — vi bringas här in på
hypotesernas område, utan att drifvas dertill af ett enda verkligt
skäl. Men som sagdt, för att icke föra tvisten — den å min
sida i ali vänskaplighet och med all billig högaktning förda
tvisten — in på möjligheternas slippriga område, vill jag blott
hålla mig dervid att intet factum kan anföras för påståendet,
att konung Magnus år 1341 hade aktivt uppträdt vare sig mot
hansestäderna eller konung Valdemar, liksom dessutom grefve
Johan under alla krigshändelserna år 1341 och ännu något längre
afgjordt var konung Valdemars och hansans bundsförvandt. Inför
dessa två facta, hvilka framkastade möjligheter icke kunna
uppväga, är det i mina ögon nödvändigt att hänföra ifrågavarande
urkund A (i Rydbergs traktatverk nr 250) till den senare delen
af år 1342, då konung Magnus hade sändt trupper mot konung
Valdemar och då grefve Johan hade blifvit denne otrogen.
Det finnes ingen uppgift om konung Magni deltagande i
fejden år 1341. Som uppgifterna om denna tids tilldragelser
äro knapphändiga är visserligen urkundernas tystnad i detta
afseende icke något afgörande vitsord, men det finnes ej heller
någon antydan om Sveriges ingripande i striden under detta år.
I juli månad voro lybska underhandlare i Bergen och då hade
konung Magnus således ännu icke brutit med hansan. Att döma
efter de bevarade urkunderna uppehöll sig konung Magnus detta
år, sedan han i januari hade lemnat Skåne, först i mellersta
ocli sedan i sydöstra Sverige (Kalmar). Rydberg åberopar
visserligen Det mars intyg, att konung Magnus år 1341 helt och
hållet stod på de holsteinska grefvar nes sida, men Det m ar talar
dock på det anförda stället (I s. 251) om vänlighet samt om
de ofvan (s. 197) omnämnda brefven, icke om några krigsåtgärder,
icke ens om rustningar. För år 1342 äro deremot förhållandena
helt olika. För detta år finnes en bestämd uppgift om Sveriges
deltagande i kriget, om skepps sändande från Halland. Konung
Magnus är detta år i början af juni i Halland och, hvilket icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
