Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Konung Magnus Eriksson och Skåne, 1–3, af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
K. MAGNUS ERIKSSON OCH SKÅNE. 211
1345, Lödösestadgan af år 1346 samt den år 1347 för lagväsendets
ordnande nedsatta kommissionen. Den tanken att i juridiskt
afseende förena Sveriges landskap med deras olika traditioner
till ett helt, må väl anses hedra konung Magni styrelse. Tid
och uppmärksamhet togos äfven i anspråk af rustningarna till
det ryska kriget, i hvilket konung Magnus sjelf deltog. Det
blef icke af synnerlig varaktighet. I början åf juni 1348
lemnade konungen Sverige, den 6 augusti föll Nöteborg (Orekovitz)
i hans händer och derefter vände han åter hem. Följande år
kom digerdöden till norden och sprider sina fasor allt längre
mot öster.
Vid den tid, då farsoten började härja i östra Sverige gick
konung Magnus åter i fejd, åtföljd af svenska och norska
stormän samt grefve Henrik af Holstein. Fälttåget var åter af kort
varaktighet. Längre tid än som för detta erfordrades tillbragte
konungen i Estland och Lifland, hvarest han, enligt en samtida
urkund, uppträdde med stora anspråk. »Veten», heter det i
brefvet, som Dorpats köpmän den 15 januari 135J afsände till
rådet i Lübeck, »att konungen far kring till alla städer, byar
och slott så väl biskopens som korsriddarens, och hvad han har
i sinnet, veta vi icke».
Om krigshändelserna äro underrättelserna såväl från rysk
som från svensk sida, i båda fallen sena, så förvirrade, att vi
vid dem icke kunna fästa mycket afseende; det är åtminstone
omöjligt att af dem bilda oss ens en ungefärlig föreställning om
sakernas förlopp. Det synes mig emellertid nödvändigt att ett
ögonblick dröja vid det sista uttrycket i Dorp atk ö piil än n en s bref.
Hvad kunde konung Magnus haft i sinnet, då han dröjde så
länge i Estland och Lifland och då han i dessa två provinser
for omkring till alla städer, byar och slott? Jag kan icke svara
annorledes än Dorpats köpmän på denna fråga svarade, under
det konungens resor pågingo: jag vet det icke. Men jag äger
åtminstone rätt att göra en gissning, som jag för större
trygghets skuld framställer i frågande form, öfverlåtande åt läsaren
att efter liklighet derpå svara ja eller nej eller att hålla inne
med sitt svar — månne konung Magnus, hvilken vi synas
skyldiga att tillerkänna förtjensten af Skånes, Blekinges och Hallands
förening med Sverige, kan hafva haft någon plan att sätta sig
i besittning af Estland, en i hvarjehanda afseenden vigtig
landsända, som intill år 1346 hade hört till Danmark — konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
