Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Konung Magnus Eriksson och Skåne, 1–3, af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
II ANS HILDEBRAND.
16
Magni halfbroder hade efter fadren haft anspråk på Estland
som län under den danska kronan — och som inom sig hyste,
på öarna utanför kusten en mycket gammal svensk befolkning?
Mig synes det omöjligt att kort och godt besvara denna fråga
med ett nej, och det tyckes, som om samtiden varit benägen
att besvara henne jakande. Åtminstone blef konung Magnus år
1348, anmodad att vidimera ett par vigtiga handlingar rörande
eganderätten till Estland
Under det konung Magnus var upptagen af det ryska
fälttåget hopade sig moln vid horisonten i sydvest.
Konung Valdemar hade under lång tid haft sin
uppmärksamhet fäst på utlandet. Han hade gjort en vallfärd till den
heliga grafven, han hade uppträdt såsom medlare mellan
stridande tyska furstar, men han hade under allt detta icke
förgätit, att han hade måst till sin granne i Sverige afstå Skåne,
Halland och Blekinge. Det var hans rättighet att med grämelse
minnas detta, men det var icke hans ratt att söka göra
högtidliga aftal om intet. Från dansk sida 2) har man hört hans
bemödande i denna riktning prisas. Från allmänt mensklig
ståndpunkt maste de stämplas som vanhedrande.
Han slöt sig år 1350 mycket nära till konung Magni svåger
Albrekt af Meklenburg, som nu hade erhållit hertigtitel; fru
Birgitta ger honom en annan titel — räfven — och den var väl
förtjent. I maj 1350 förlofvade han sin på sin höjd femåriga
dotter Margareta med Albrekts son Henrik oth fick dervid löfte
om hjelp från Meklenburg. Den späda fästmön dog, men konung
Valdemar lät genast sin två år yngre dotter Ingeborg träda i
hennes ställe. Öfverenskommelse derom slöts den 23 oktober
samma år. Så mycket tillmötesgående måste tjusa hertig
Albrekt; till gengäld lofvade han att bistå konung Valdemar mot
alla hans fiender — icke ens svågern konung Magnus var
undantagen — samt att bringa riket och alla tillhörande land, såsom
de ädle herrar konung Erik" och konung Kristofer hade innehaft
dem, åter under konung Valdemar och hans arfvingar. Det var
alltså ett förbund mot konung Magnus, vanärande för båda
kontrahenterna, åtminstone efter vår tids begrepp. Icke 14 dagar
derefter slöts en ny traktat, i hvilken konung Valdemar lofvade
*) Måhända får man härmed sätta i sammanhang det bref som Rydberg
publicerat under nr 317, rörande kon. Magni kränkningar af den tyska adelns rätt.
2) Icke alla danska forskare dela denna uppfattning. Så har dr Erslev
emot densamma inlagt protest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
