Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 DEN SVENSKA KOLONIEN I ROM -UNDER MEDELTIDEN.
217
ej egnadt att återställa tryggheten i Rom och för öfrigt drogs
verldens uppmärksamhet snart från Italien till Constanz, der
kyrkomötet var samladt och dit Vadstenakonventet också
af-färdade sina sändebud. Men bättre tider inbröto omsider äfven
för Rom; samma år Martin V återvänder till Italien (1418)
finna vi äfven, kanske icke blott af en tillfällighet, en fullmakt
den första kända, för en klostrets prokurator och föreståndare
derstädes med makt att styra hospitalet, herbergera fredliga
främlingar och tillbakavisa ofredarel). Sedan 1420 vistades åter
en påfve i Rom, och med staden synes äfven Birgittas hospital
ha höjt sig ur förfall och ruin. Några år derefter beviljar
klostret en annan prokurator för träget arbete på husets
reparation och vidmakthållande en kammare och underhåll i detsamma
så länge han lefde eller vistades i staden (1425). Till curian
affärdades för öfrigt dessa år tvänne beskickningar för att
försvara ordens privilegier och institutioner mot och inför dess
vedersakare, bland dessa ingen mindre än påfven Martin V sjelf.
Måhända förklaras äfven deraf det nyväckta intresset för
egendomen.
Men de vidtagna åtgärderna lära icke ha varit
tillfyllestgörande. Man har ett vitnesbörd derom, fastän kanhända något
partiskt, från 1428. En infödd romare och borgare i samma
qvarter, berättar huru Birgittas kapell vansköttes och saknade
lämplig och nog vid ingång; en trappa borde enligt hans mening
anläggas ned till gatan; främlingar herbergerades icke som sig
borde, egendomen förfors och hela klostret hotades med lika
stor förlust som nesa, om detta fick fortfara. Han råder dem
att skicka ut någon utaf klosterbröderna för att bo der en tid
och bringa allt i ordning, men slutar med att erbjuda sig sjelf
till deras tjenst som prokurator 2). Brefskrifvare!! hette Nicolaus
de Leys och var kanik vid S. Peters basilika, men som han
utan tvifvel är densamme, för hvilken en landsflyktig prelat från
Sverige ett par år senare bad sina vänner akta sig »mera än
för djefvulen», så får man kanske förmoda, att skäl funnos som
gjorde förslaget mindre antagligt. Nicolaus de Leys finner man
ej heller någonstädes nämnd såsom klostrets förvaltare.
Tre år senare lära verkligen, må hända i följd af denna
påstötning, statuter utfärdats för den romerska egendomen, som
*) Det var en lekman vid namn Johannes från Gotland.
2) Handskr. n. 3, f. 37. Ups. Bibi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
