Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska kolonien i Rom under Medeltiden af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
E. HILDEBRAND.
10
gjorde här en för hans konvent betydelsefull bekantskap. Det
var med den lärde spanske svartbrodren Juan de Torqvemada
(Johannes cle Turre cremata), för de förtjenster han vid
eon-ciliet inlade såsom förfäktare af påfvens myndighet, snart
upphöjd till kardinal af S. Sixtus (sedermera af S. Maria in
Trans-tiberim 1). Han blef Vadstenamunkens rådgifvare och stöd, man
finner honom snart erkänd såsom klostrets beskyddare; och han
skref senare den berömda apologien för klostrets dyrbara
grundurkund, de nyssnämda uppenbarelserna, detta så mycket
nödvändigare, som framgången vid conciliet varit mer än
tvifvelaktig. Eugenius IV återkom ej efter sin flykt tillbaka till Rom
på många år, och staden vardt ännu en gång ett rof för
upprorsrörelser, tills den föll under den krigiske prelaten Vitelleschis
jern spira, och yttre säkerhet i någon mån återstäldes, men Rom
utan påfve förde blott ett halft lif. Staden fick utseende af en
herdeby, der boskapen dref omkring på gator och torg 2).
Tvedrägt en mellan conciliet och påfven växte under tiden och
kyrkoskismen tycktes åter blifva en olycksbådande verklighet,
då det förra utsåg till påfve den förre hertigen af Savoyen,
Amadeus. Tyskland intog härunder en afvaktande neutral
hållning, och den svenska kyrkan synes ha följt detta exempel, den
hade ju till ärkebiskop en af legaterna till conciliet och en
ansedd medlem af detsamma, Nicolaus Ragvaldi. Det var ej
under om vid så ogynsamma förhållanden besöken upphörde i
Rom, och klostret i Vadstena lemnade sin koloni derstädes åt
sitt öde. Handlingarna gifva oss på många år inga upplysningar
om densamma. Vi höra endast af senare vitnesbörd att herr
Birger lefde der fortfarande, och att mycket under tiden
förfors 3). Han saknade dock icke allt understöd. Från Sverige
uppbar han tid efter annan, enligt efterträdarens vitnesbörd, 625
dukater och äfven i Rom lärer han ha mottagit fromma gåfvor
förutom räntorna från de underlydande husen; men af dessa
hade han frånhändt klostret några och låtit dem komma i
romares händer och för öfrigt ej förstått att hushålla.
’) Om deras vänskap talas i en skrifvelse från konventet till Torqvemada 1454.
2) Gregorovius, 7, s. 88.
3) Det ligger nära till att i denna herr Birger se den under namnet Birger
Månsson mera kända prelaten, son till rådmannen i Stockholm Magnus
Birgersson (förde i vapnet en stjelk med tre blad), slutligen biskop i Vesterås. Att
denne länge vistats i Italien framgår af det förtroende han åtnjöt vid curian,
han blef påflig kammarherre, vid vigtiga tillfällen åtog han sig också uppdrag
för Vadstena klosters räkning, som kunna tyda på en närmare förbindelse dem
emellan. Härom för öfrigt mera nedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
