Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska kolonien i Rom under Medeltiden af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
DEN SVENSKA KOLONIEN I ROM -UNDER MEDELTIDEN.
221
Ändtligen kom Eugenius IY 1443 till Rom, återflyttande
pontifikatet dit för framtiden, ocli dermed grydde för den
förvildade och olyckliga staden början till en bättre ordning.
Striden med conciliet lutade allt mera till Eugenii fördel, och
i Vadstena fann man nu tiden vara inne att hos curian söka
stadfästelse på uppenbarelserna, och Ordensregeln. De först
utsände blefvo emellertid i Tyskland nära Wil sn ak utplundrade
på allt och måste återvända hem (1444). Kort tid efteråt
mottog konventet, med anledning af denna motgång, en skrifvelse
från Rom från någon vän eller gynnare, upplysande både i
afseende på ställningen i hospitalet och utsigterna i allmänhet,
flan afråder dem från att nu skicka några sändebud och ber
dem, om det redan var bestämdt, att göra sig måttliga
förhoppningar. Påfven tycktes ännu icke ha fast fot i Rom —
nyss hade han han varit underlägsen i ett krig mot condottieren
Francesco Sforza — han hade för öfrigt i sinnet att personligen
draga mot de otrogne, redo att dö för det heliga landets och
den heliga grafvens återfående. Den olycksaliga skismen gjorde
också svårigheter, (Tyskland hade ännu icke afgifvit sin
obediens-förklaring till Eugenius); särskildt voro de nordiska rikena
misstänkta såväl till följd af sin neutralitet som af sitt vidhängande
vid det bannlysta och söndrade conciliet. Men den okände
brefskrifvaren ger sändebuden derjämte några goda råd i
händelse de i alla fall begåfvo sig åstad. Eugenius IV är känd för
sin svaghet för fran cis cail er m unkar n e, hvilka han gynnade och
framdrog vid alla tillfällen. »I bören icke komma», råder också
vår brefskrifvare, »på höga hästar, med stora säckar, i dyrbara
kläder, utan i tarflig klädnad ombundna med rep3 så att I
liknen tiggarmunkar, och edra bref bören i anförtro åt några
fattiga pilgrimer, som I kännen».
Men derjämte lägger dem skrifvaren på hjertat att taga
hand om hospitalet. Föreståndarne synas i regeln haft en svensk
qvinna med sig tör att sköta hushållsbestyren. Den nuvarande
— hon hette Margit och var från Gotland — hade börjat att
fullständigt tyrannisera föreståndaren, herr Birger. Hon var
ohöflig både mot rika och fattiga; de senare lemnades vanligen
att dö uti öde hus eller andra hospital ocli släpptes icke in. Trots
allt hvad herr Birger gjort för att draga vinst både af
vingården ocli på annat, klagade han ändå jämt öfver fattigdom
och sades nu vara sinnad att se sig om efter en lugnare verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
