Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska kolonien i Rom under Medeltiden af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
DEN SVENSKA KOLONIEN I ROM -UNDER MEDELTIDEN.
225
klosterbrodern Olof Gunnarsson, sände konventet en skrifvelse
med till sin beskyddare sedan gammalt, kardinalen Torqvemad a,
der de rekommendera desse till det bästa, men på samma gång
beklaga sig öfver sin föreståndares uppförande i denna punkt
ocli låtsas derjämte sätta tro till den sägen, som kommit till
deras öron, att han afhändt dem både hus och hospital. De
bedja att få veta huru mycken sanning, som kunde ligga häri.
Skrifvelsen innehöll för öfrigt tacksägelser för kardinalens vid
många tillfällen gifna hjelp och ursäkter derföre att de aldrig
öfversändt den häst, som lofvats honom af deras utskickade
1446. De skulle längesedan sändt »en honom värdig
passgångar e», om ej krigets faror och vägarnes osäkerhet gjort att
ingen pä egen risk vågade taga med sig en så dyrbar gåfva, om
icke någon af klostrets egna bröder eller husfolk, af hvilka
sålunda inga på flera år varit utsände.l) Antagligen lyckades
Erik prest afgifva tillfredsställande förklaringar, ty man hör ej
vidare någonting om saken. Några år senare var det han sjelf,
som skulle utsättas för en större fara än den hvarmed Vadstena
kloster hotats.
Det är bekant att den tvekamp mellan Karl Knutsson och
konung Kristiern som vid denna tid pågick fördes icke endast
inom de nordiska rikena med vapen eller ord, utan äfven
flyttade sig till den romerska cur i an. Här hade ungefär vid samma
tid som den svenska kyrkan definitivt underkastade sig Nicolaus
V, den ofvan nämde Birger Månsson förvärfvat sig
domproste-riet i Upsala (1449); han hade nyss blifvit juris doktor och
har måhända genom lärda studier vunnit någon ynnest hos den
tidens store lärdomsgynnare på den apostoliska stolen. Han
har uppenbarligen varit en af de svenskar, som bäst känt Rom
och curian denna tid. Som påflig nuntie och uppbördsman
återvände han 1450 till norden, men synes ha varit den, som
der-förinnan dragit ett streck öfver alla Kristiern I:s beräkningar,
när denne konung till Rom affär dat sin kansler den redan då
illa kände äfventyraren Marcellus, hvars plats som nuntie
Birger sjelf intog 2). Det framgår af allt att under hela Nicolai
V:s pontifikat en ^såväl för Sverige som dess konung gynsam
vind har blåst vid curian. Kristiern sjelf beklagar sig 1456
1454 % i handskr. F. e. 11. K. Bibi.
2) Om Marcellus, se Styffe, Skandinavien under Unionstiden, B, s. CXXV;
Daae, Kong Christiern den förstes Norske Historie, s. 58 m. fl. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
