Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska kolonien i Rom under Medeltiden af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
E. HILDEBRAND.
10
för konungen af Aragonien öfver den då aflidne Nicolaus Y och
dennes handlingssätt. Birger Månsson tycks t. o. m. mer än
vanligt haft att njuta af den apostoliska gunstens sol. Ett
kanonikat i Roskilde hade han förskaffat sig och enligt Johan
Messenius’ uppgift likartade indrägtiga platser vid
domkyrkorna i Lybeck, Merseburg, Strengnäs och Åbo (det sista är
åtminstone faktiskt). Men det är uppenbart af de följande
händelserna att äfven Erik Fasteson har bistått honom i hans
verksamhet mot Kristiern I, kanske äfven sjelfständigt uppträdt.
Redan 1456 beklagar sig den danske konungen i en skrifvelse till
en af kardinalerne öfver en viss Erik svensk, föreståndare för
S. Britas hospital, som motverkar konungens intressen uti
hans riken, i synnerhet på Island *), och tager sig t. o. m. deraf
anledning att låta varna påfven för illvilliga rådgifvare. Hvad
härmed åsyftas, om det haft något sammanhang med Marcellus,
som en tid innehade Skålholts biskopsdöme på denna ö, torde
nu vara omöjligt att utreda. Det egentliga angreppet riktades
emellertid först året efter. Ädelhet mot en besegrad fiende
hörde ej till Kristiern I:s dygder; det var ej endast Karl
Knutsson, utan alla hans anhängare som fingo röna konungens bat.
Bland dem, som Kristiern I underrättade om sin lätta seger i
Sverige 1457, var äfven Vadstena klosters gamle beskyddare
kardinalen Torqvemada. Det är här han gör sitt andra
angrepp och han upprepar det ett år senare i ett nytt bref
från Köpenhamn till samme kardinal2). Det är icke några små
beskyllningar som göras herr Erik. Från alla håll, heter det i
clet första brefvet, höras klagomål öfver hans Ogerningar, hans
skrymteri, hans girighet och sköflande: »så talrika besvär kunna
vi icke längre med tålamod höra». Det är dock en obetydlighet
mot ordalagen i den andra skrifvelsen, i hvilken äfven den
uppgiften förekommer att han for flere år sedan utskickats af konung
Karl till Rom. Hans öfverträdelser äro ofantliga, heter det. Han
mottager icke pilgrimerna från Sverige, men utpressar i stället i
tyrannisk snikenhet penningar af både rike och fattige och gör sig
af herberget för de fattige en snöd vinning. Han| plundrar dem
på deras penningar och låter dem tomma vandra tillbaka. Huru
många äfven förnäme främlingar har han ej låtit grymt om-
^ Script. Rer. Danic. 8, s. 369. Årtalet skrifves: MCCCCLVa).
2) 1457 18/n. Script. Rer. Danic. 8, s. 386. — 1458 17/lr Handskr. A.
26, f. 314, v. K. Bibi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
