Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska kolonien i Rom under Medeltiden af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 DEN SVENSKA KOLONIEN I ROM -UNDER MEDELTIDEN. 233
ningar, utgifter ocli skrifvelser. Redan kort efter sin hemkomst
till Sverige uppmanades Jakob Ulfsson att jämte rikets biskopar
och prelater arbeta på »den helga jungfruns upphöjelse», men
tiden var då — midt under fejden med Kristiern I — ej gynsam
för förslagets främjande. Underhandlingarna kommo icke rätt i
gång förr än ett par år senare; det var naturligt att de i Rom
skulle drifvas från S. Britas hus. De inledande åtgärderna
gjordes af dess föreståndare, som förberedde på stora utgifter.
Pius II hade nyligen kanoniserat Katarinas ryktbara namne
och samtida, jungfrun från Siena, och ehuru påfven, af
tillgifvenhet för sin födelsestad, betalade hälften, blef den rika
staden, försäkrar herr Petrus, nästan utmattad genom
omkostnaden. På hans inrådan bestämde sig konventet emellertid både
att hos påfven anhålla om en undersökningskommission, att till
sin fullmäktige utse en mäster Antonius de Eugubio i den
apostoliska räknekammaren samt att från Sverige utskicka särskilda
ombud. Påfven tillsatte verkligen en kommission och valet till
medlem af den ålderstigne högt ansedde och rike kardinalen
Latino Orsini, ur den för Birgittinerne sedan gammalt välvilliga
slägten, lofvade allt godt; han dog dock redan 1477. Till Rom
utskickades presten Torkil att samverka med hospitalets
föreståndare, sedan i Sverige de nödiga vitnesförhören om helgonets
lif och gerningar hållits (1475—1477 och de togo till biträde
den lärde Ragvald Ingemundi från Upsala, hvilken redan 1475
utskickats för att utverka privilegierna för ett universitet och
å kyrkans vägnar arbeta för kanonisationen 2). Man var nu i
början af år 1479, och den lifligaste verksamhet utVecklades,
hvarom en af deltagarne vet att gifva en åskådlig skildring i
en skrifvelse hem. Samtidigt bedrefs den berömde franciskanern
Bonaventuras kanonisation och man hoppades kunna på samma gång
genomdrifva Katarinas. Men det gälde att skynda. Då
uppträdde den lille Marinus de Fregeno 3), numera konung Kristierns
sändebud (orator) uti Rom, och erbjöd sina tjenster. Han
uppsatte böneskriften till påfven, som också samtyckte att båda
kanoniseringarna skulle samtidigt ega rum. Derpå sade dem
*) Processus eanonizationis B. Katerine i K. Bibi. Jfr Silfverstolpe i
Historiskt Bibliotek, II, s. 4 ff.
2) Messenius. Scondia 111., I, s. 36.
3) Om hans litenhet se ett ofvan anfördt bref från konventet till Erik
Fasteson: »liten till kroppen, men stor i vetande och lärdom» (parvus in corpore,
sed in scientia in agn æ litteraturæ).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
