Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
E. HILDEBRAND.
10
Marinus, »att man måste lofva kardinalerna något penningar
för att göra dem villigare att främja saken. Han skulle lofva
ärkebiskopen i Milano, en af kommissarierna, 100 dukater,
kardinalen af S. Vitale (Ausias del Puch), som städse vistades i
palatset hos påfven, 50 dukater, hans sekreterare tolf, notarien
fyra. De samtyckte, ehuru icke med godt mod. De kommo
först till ärkebiskopen. Marinus bad honom enträget främja
Katarinas kanonisation, och denne lade slutligen händerna i kors
på bröstet, bedyrande att han skulle göra sitt bästa, men bad
dem äfven vidtala andra kardinaler, helst Bonaventuras
anhängare voro i full verksamhet. När de skulle gå, hviskade
Marinus till kardinalen att de lofvade honom 100 dukater. Men
denne, fortsätter skildringen, utbrast vredgad: »o, domine Marine
hurudan menniska är Ni? Tror Ni icke jag har ett samvete?
Jag vet hvad jag bör göra. Tala icke mera om den saken».
Marinus gick sin väg helt förlägen, »men vi gladdes högeligen
att vi sluppo från en så stor utgift». I sjelfva verket
tyckes kanonisationen mest ha varit en penningfråga. Ty
kardinalen frågade dem, »han I nog penningar för kanonisationen»,
och när de kommo till påfvens palats, frågades dem, »om de
hade nog penningar». På båda ställena svarade de ja, men med
tungt hjerta, ty i sjelfva verket vore de utän, och måste hos
en bankir söka skaffa sig ett kreditiv, i förhoppning att den växel
de väntade från fäderneslandet skulle förslå. x) Men deras försök
lyckades icke. »Jag var sjuk af ångest för den skandal, skada
och skam, som skulle träffa klostret, när vi stodo der som
lögnare utan medel. Aldrig skulle denna påfve verkställa
kanoniseringen, och allt hvad vi hittills gifvit ut, skulle vara
bort-kastadt». Då blef kanoniseringsfrågan på sjelfva konsistoriidagen
uppskjuten både för Bonaventura och Katarina till följd af de
p)litiska konjunkturerna. Aret förut hade nämligen Sixtus IV
gjort sitt misslyckade försök att uti Florens röja de båda
Me-diceerna Juliano och Lorenzo ur vägen. Hela Italien råkade i
uppror, och kriget var 1479 uti full gång. Till Rom hade,
enligt vår brefskrifvare, ankommit sändebud från Frankrike,
England och många italienska stater, men de fredliga utsigterna
voro ringa och den förbittrade påfven hade annat att tänka på
än helgonförklaringar. Marinus släppte emellertid icke
svenskarne. Han ville att de skulle utse kardinalen af San Vitale
l) De työkes ha väntat minst 1100 dukater, men brefvet är här defekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
