Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska kolonien i Rom under Medeltiden af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
DEN SVENSKA KOLONIEN I ROM -UNDER MEDELTIDEN.
243
sades det, begagnats till mycket oheliga ändamål, och sedan
sköflats; dess inventarier voro nästan alla försvunna; der fans
knappast en god säng. Derjämte sade sig Bartold ha gjort
stora skulder under processerna, och som fordringsegarne vände
sig till dem, funno de lämpligast att låta den förre tills vidare
qvarstå i styrelsen af huset, helst han utaf alla prisades. De hade, såsom
vanligt, sålt sina hästar efter ankomsten till staden och
öfverlemnade genast en mindre summa åt Bartold. Sedan en växel
omsider kommit från Stockholm, var det sörjdt för de första
be-hofven, men äfven denna summa lemnades i Bartolds händer.
För att minska utgifterna och fortare kunna betala skulderna
beslöts, så snart vintern var öfver, att en af de båda utskickade
skulle resa hem, och Petrus Ingemari lemnade Rom i början
af maj 1509, Men det befans snart, att de i Bartold hade
funnit en person bättre hemmastadd än de uti romarstadens
ränker. Han hade blott velat draga ut på tiden och hade
lyckats så till vida, som han icke genast blef skild från sin
befattning. Nu påstod han sig till en början af påfven Julius
II fått lifstidsrätt till hospitalet. Icke desto mindre hade
Peder Månsson, under en sjukdom, varit nog godtrogen att i hans
händer anförtro den penningesumma, som skulle användas till
Katarinas kanonisation, jämte ett par gullringar, hvarpå han,
intalad af sina tyska landsmän, i hemlighet börjat på nytt
supplicera vid curian om hospitalet. Af en tillfällighet
upptäcktes hans förfarande. Stäld till svars bedyrade han med
eder, »så att håren reste sig på mitt hufvud», berättar Peder
Månsson, att han aldrig skulle fullfölja sådana suppliker. Men
i sjelfva verket sökte/ han blott en ny förevändning för att vinna
tid och kunna bättre bearbeta sina vänner i påfvens kansli.
Peder Månsson lyckades slutligen öppna ögonen på klostrets
romerske sakförare, Latinus, för Bartolds verkliga karakter.
Men äfven honom sökte den senare föra bakom ljuset genom
hycklade försäkringar om sin beredvillighet att afstå ifrån
förvaltningen, och det utsattes en dàg, då han skulle lemna ifrån
sig hospitalet. Men under natten vidtog Bartold sina
anordningar, och det följde nu ett uppträde, för hvars skildring vi
låna Peder Månssons egna ord. »Följande dag kom Latinus
och inväntade broder Bartold. De började ett samtal, som drog
ut på tiden, utan att de kunde komma öfver ens, tills fyra
soldater anlände med hillebarder. Latinus hade skickat sin tje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
