Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Nya Bidrag till Gustaf II Adolfs historia. Af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
E. HILDEBRAND. 38
K. M:t väl inbilla sig att, der lian komme för en stad, sådan
som Lübeck, oansedt det vore en af de mäktigaste, skulle han,
om han vore försedd med en real armé, icke ligga många veckor
framför den»: »dertill konungen i Danmark intet svarade». Man
hör att det var den store omskaparen af krigskonsten som talat.
Under förmiddagens lopp utvecklade konungen lifligt sina förslag,
som delvis redan antydts gårdagen, och den segervisshet, som
följde honom, framlyser nästan i hvarje replik. Kristian IV
hade anfört att Wallenstein och Tilly hade så gamla soldater,
af hvilka de fleste tjenat 14 till 15 år. »Att han har gamla
soldater betyder föga», genmälte Gustaf Adolf, »de hafva icke
starkare hud än nyskrifne knektar». Ocli dä Kristian
ytterligare höll på sitt inkast, svarade lian : om E. K. täckes förbinda
sig med oss pro offensione et defensione, tvifla vi intet att gud
gifver oss lycka, och framstälde sedan som alternativ att
antingen gå uppför Oder eller framtränga från Gluckstadt, »och vore
det näst gud inte att tvifla på att vi väl skulle blifva mästare
af camp agn en och livar det skedde, blefve man väl mästare öfver
det mera vore». Konungen erbjöd sig att uppsätta tre fjerdedelar
af hären, och skulle, om konungen i Danmark ej »förmådde
utstå» den fjerde delen, i stället åtnöja sig med 6 tunnor guld
för att aflöna de tyska ryttare, som tjenat honom ; då Kristian
IV invände att det var omöjligt att skaffa så mycket penningar
från hans utarmade land, gaf Gustaf Adolf honom visserligen
till någon del rätt deruti, men fortsatte: »dock är att betänka,
det Sverige nu i mera än 30 år med ett continuerligt krig hafver
varit belastadt och nu väl der tröttnas måtte, drager dock ali
tunga med tålamod. Det vet ock gud, det jag för min person
hafver gjort mitt dertill, ty alt det jag efter mina föräldrar ärft
hafver, det hafver jag alt uppå krigsfolket kostat och anlagt,
bär ock lod i lifvet, vill ock inte betänkande draga ännu,
der guds vilja, tre att herbergera, ja, der det skulle tränga,
sjelfva lifvet för mitt fädernesland skull derhän offra; vill ock
hoppas att mina ögon aldrig skola se den dag, att jag den
jämmer på mitt fädernesland och undersåtare se skall, som månge
andre på deras se måste, utan hällre som män dö». — Efter
måltiden, »sedan deras m aj es t äter en stund på golfvet stått hade
och starkt druckit», följde slutligen ett synnerligt dramatiskt
uppträde. Sedan alla försök att förmå konung Kristian att
fatta »en lika resolution» med honom sjelf studsat mot dennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
