Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Konung Magnus Eriksson och Skåne, 4, af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. MAGNUS ERIKSSON OCH SKÅNE.
335
brutit sin förbindelse, hvarigenom han, konung Magnus, likaledes
blifvit fri från sin. Reinhardt berättar (s. 253) på ett belt annat
sätt: Magnus hade mindre lust att uppfylla sitt löfte om
Hel-sigborg och detta har väl varit orsaken att Valdemar, när ban
vände åter till Seland, medförde två af Magni länsmän som
fångar eller gislar.» Att på sådant sätt kasta om ordningen i
den gamla danska berättelsen saknar allt berättigande.
Det var tidigt på året, som konung Valdemar uppträdde i
Skåne; Erik, underrättad om det befarade eller började anfallet,
är redan sedan början af mars månad sysselsatt med
uppbådandet af den svenska hären, i början af april befinner ban
sig med sin här, den s. k. klubbehären, i Skåne. Hvilka
krigsrörelser han der företog, är icke kändt. Danskarne hade redan
lemnat landet och om motstånd från konung Magnus sida nämnes
intet. Slutet af allt blef en förlikning mellan fadren och sonen,
genom hvilken, efter hvad den ofta anförda krönikan berättar,
»Valdemars åtgärder [acta) gjordes om intet». Uttrycket är
beklagligtvis väl mycket sväfvande, i synnerhet då vi intet
närmare känna rörande vilkoren i den nya öfverenskommelser Det
aftal med konung Valdemar, som gjorde ett afstående af
Helsingborg möjligt, annullerades förmodligen genom det nya fördraget, för
så vidt en tidigare öfverenskommelse kan häfvas utan medverkan
eller hörande af den andra parten, men man synes hafva ansett
konung Valdemar genom sin godtyckliga våldsamhet hafva gifvit
anledning till öfverenskommelsens upphörande. Rydberg anser
det vara fullt säkert, att äfven konung Håkans förlofning med
Margareta bröts, men Reinhardt synes mig med full rätt
framhålla, att förlofningen, såsom fullbordad och derigenom stäld
under kyrkans helgd, icke kunnat så på ett formenligt sätt lösas.
Den 21 juni afled konung Erik; den fromma samtiden såg
i hans plötsliga bortgång ett straff för de våldsamheter han
under kriget gjort sig skyldig till. Antagligen var han ett af de
många offren för den pest, sonl rasade i Sverige åren 1359 och
1360.
Ställningen blef nu en helt annan. Hvar konung Magnus
befann sig när sonen dog, är icke kändt. Han synes hela
sommaren hafva uppehållit sig i Skåne och Halland och, att döma
efter ordalagen i brefvet af den 29 augusti, icke hafva varit i
närheten — han behöfde nämligen underrättas om sonens död.
I en utfärdad proklamation förklarade han sig återtaga regerin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
