Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Strödda Meddelanden och Aktstycken - Bref upplysande svenska historien: Bref från Urban Hiärne till Olof Hermelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
URBAN HIÂRNE TILL OLOF HERMELIN.
357
gesellschaft» uthi 10 åhr i Tyskland, och nu i Frankrike, som aldrig
nå sin fullkomlighet. Men iag går för långt och ville hellre giöra
det öfriga i Hr Broder närvarelse. Hr grefve Gyllenstolpe glömde
bort detta. Imedlertid kom iag at tala med grefve Horn, som sade
at Kongl. Maj-.t var sinnat med alfvar at befordra sådant id, och
påminte grefve Gyllenstolpe ännu en gång om min dessein, så at
iag tror vi komma snart til vercket. Begynnelsen är altid svår,
sade bonden, skulle draga up oxen uthur kerret och fattade honom
i stiärten. Men nog om denna materien, jag fruchtar för at H.
Broder väl har andra tankar i denne tiden, derföre önskade iag at
dette brefvet intet råkade honom förr än vid ett godt och roligt
sinne.
Elliest så gifver en serdeles händelse mig tilfelle at yttra mig
uthi en sak, som iag lenge tenkt på om det icke borde afskaffas.
Jag kommer först till historien. Generalfelttygm estarens söner, ocli
några andra deras vederlika kommo för några veckor sedan eller i
pingstehelgen uthi diurgården. Der voro öfver 30 à 40
handtvercks-geseller tilsamman, alla med sina verior. Nu när dessa . . . karlar
kommo in, och ville för sina penningar låta tractera sig, viste
hand-vercksgesellerne dem på dörr, och både dem packa sig uthur deras
lag. Sådane skamlöse ord eggjade de andre, at ord gaf ord, intill
des gesellerna öfverfölle dem skamligen^ och blesserade somlige
jem-merligen, varandes icke dermed till fredz, uthan förfölgde dem alt
bortåth, der de togo sin retirade hos en af jägarena, Biörn benemd.
Då fölle gesellerna stad och sloge sönder fönstren, stucke med
vär-iorne igenom fönster och dörr och giorde ett grufveligt väsende.
Tilförene hade de röfvat bort deras silververior ifrån sidan, iempte
annat öfvervåld alt det de kunnet. Nu är frågan, hvarföre en
sådan lymmel af en handtverksgesell skall bära veria, der han uthi
andra länder, som i Frankrike, Engeland. Hålland, Brandenburg
etc. intet får bära någon veria. Ali perlamente som på gatorna
sker om nätterna, kommer deraf, at gesellerna gå med verior, och
derföre kan här intet bli fridligt. Nu har fuller Hans Excelbce hr
Ofverståthållaren ordçt derom, at gesellerna borde intet bära verior.
Detta har giordt et sådant upror ibland dem, at de förbanna sig
at aldrig skall någon gesell komma ifrån Tyskland, om de intet få
bära verior. Det är en förbannad och olidelig genvördighet, och
skulle de få skam derföre på skinntröjan. Må då inte vår konung
skulle hafva så stor magt at befalla något i sitt rike, som en
konung uthi Preussen eller curfurste i Brandenburg? Eller må man
intet kunna vara uthan sådana svinehundar, om de intet ville komma
eller foro hädan till BlåkullaP Se hvad frucht vi hafva deraf at vi
så gärna gifva rum åth tyskarna, at der en svensk mästare är i et
skrå, så äro 10 eller 12 tyskar deremot, som i alt tilfelle sökia at
draga fram sina garpar, och förqväfia de svenske. Då sal. Thegner
val* borgmestare, så var icke en svensk i hela sniekareembetet, och
hade han nog at giöra, innan han fick sin slechting, som var en
keck och hurtig snickare, i embetet. Jag ser det går nästan så
Hist. Tidskrift 1882. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
