Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f. f. carlson, sveriges historia under carl xii. XLIII
för att sammanknyta en koalition mot Sverige; Patkul reser, med
hjertat fullt af hat och själen svällande af ärelystnad, fram och
äter för att befordra planernas framgång. Men märkligt är, att innan
förbundet slöts hade Karl XII, utan kännedom om hvad som var
å bane, tagit ett nytt offensivt steg genom att sända trupper till
Tyskland om sommaren 1699 i tydlig afsigt att gripa till svärdet,
om Danmark ej förödmjukade sig för Holstein.
Och detta skedde med full kännedom o in att vårt
försvarsväsen ej var i bästa skick och att statsverkets tillgångar voro
förstörda. Det är märkliga siffror i det senare afseendet som
anmälaren i Nordisk Tidskrift meddelat. Man finner, att de ofta
omtalade skatter, som Karl XI skulle samlat, reducera sig till
jämförelsevis små belopp, och att dessa voro tömda, långt innan
krigsrustningarna begynte på allvar. Reduktionens alltmera sinande källa
måste med krigets utbrott försvinna aldeles. Krig och reduktion
voro oförenliga begrepp ; så mycket måste Karl XII sjelf erkänna.
Kung Augusts anfall på Riga och danskarnes inmarsch i Holstein
öppnade allas ögon — utom Karl XILs, för att riket var utsatt för
allvarsamma faror. Han tog saken med ett lugn och en slutenhet
som bådade det värsta, ty man såg alltför snart hvilken jernhård,
oresonlig envishet der låg på botten. Och till hans egen olycka
kröntes de första, ofta ytterligt djerfva vapenföretagen med en lysande
framgång, som ytterligare förhärdade sinnet och äggade lusten för kriget.
Högst intressant är författarens redogörelse för den krigiska
sammanstötningen i Sundet och på Seland. Den måste läsas med
egna ögon. Vi vilja blott påpeka att här öfverallt nya intressanta
upplysningar lemnas, så om flottans rörelser, der konungens vilja
tvang gamle Wachtmeister att handla mot sin s j öman s öf v e r tv ge 1 s e,
så om planen att landstiga på Seland och dess
verkställande.-Förf. visar, att denna plan ej var gammal, utan sköt fr ain, först då
Karl ej lyckades krossa danska flottan ; dittils hade konungen tänkt
såsom en gång hans farfar gå öfver hafvet för att angripa Danmark
från tyska sidan. Ej utan inre strid gaf Karl för första ocli sista
gången i sitt lif efter för statsklokhetens bud, då han erkände freden
i Traventhal och förde sina vapen från Seland, utan att hafva
först planterat dem i Danmarks hufvudstad.
Framgången i vester slog fienderna i öster med fruktan, och
gång på gång öppnade sig tillfällen att genom andra makters
bemedling få freden återstäld. Förf. har först af alla aflyft den slöja som
hvilat häröfver och lagt i dagen, huru gynnsamt ögonblicket var,
men huru hvarje utsigt egensinnigt forspildes. Det var dock fåfängt
numera att tala om fred med Karl XII; svärdet var och förblef
hans enda och ultima ratio. Hans svar till kanslikollegiet, då lian
just stod färdig att gå öfver till Livland, förebådar att vårt land
var vigt till undergång : det heter (1er : >;att såsom vi nu äre sinnade
mot en så orättfärdig och trolös invasion skaffa oss rätt ocli
satisfaktion medelst våra rättmätiga vapen, alltså kunne vi ej admittera
någon médiation eller negotiation för än alt är restituera dt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
