Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - G. M. Armfelt i Neapel år 1794 af Elof Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
ELOF TEGNÉK.
den Reuterholmska styrelsens kännedom och väckt dess lifliga
förtrytelse. »Man fann — enligt rikskansleren ord — det vara
i verldshistorien ännu ohördt, att en production af slik art
kunnat utflyta ur en penna, i hvars frambringade foster H. K. H:s
egen ackrediterade minister vid flera hof conniverat åtminstone,
om han ock icke samma penna fört»; och det tillkännagafs att
Armfelt ofördröj ligen skulle blifva rappelerad från sin
beskickning och ställas till ansvar, såvida icke alla handskrifna och
tryckta exemplar genast konfiskerades och öfversändes :ill Sverige.
Hvad innehöll då denna skrift, som väckt så stor
förbittring? I sin helhet utgöres den af allmänna betraktelser, hållna
i en något retorisk stil, öfver revolutionens olyckor samt skarpa
utlåtelser öfver konungamördarne och deras anhang, —
betraktelser, till hvilka samtidens andra kontra-revolutionära skrifter
erbjuda många motstycken. Naturligtvis utgjorde konung Gustafs
ärofulla regering derjemte hufvudtemat; men skriftens syfte var
dock mera allmänt europeiskt än svenskt. Man igenkänner
deri minst lika mycket den franske emigranten, hvilken fört
pennan, som den svenske missnöjde, som dertill lemnat det
material, som rörde Sverige. — Efterverlden har svårt att inse,
huru Gustaf IV Adolfs förmyndareregering kunde offentligt
erkänna, att den deri såg något så förgripligt. Förhärligande af
Gustaf III:s minne kunde den ej gerna förbjuda; oc:i lika litet
kunde den erkänna, att de skarpa utlåtelser, som deri fäldes
öfver hans motståndare och öfver den »Faktion», som ansågs
hafva segrat genom hans död, hade någon tillämpning aå Sveriges
lagliga regering. Armfelts afsigt att nedsätta denna i Europas
Ögon genom denna skrift kunde väl icke betviflas; men
uttrycken voro så allmänt hållna, att hvilken annan myndighet som
helst skulle hafva dragit i betänkande att erkänna sig träffad,
eller påstå att hertigen-regentens »goda namn samt medborgares
ära derigenom vore befläckad».
Armfelt följde »prima regula juris: nega». I sitt svar
förnekade han att något sådant arbete funnes i manuskript eller i
tryck, samt att han i Tyskland gjort några försök att få det
offentliggjordt1); och lofvade att icke, så länge hart vore i
rikets tjenst, offentliggöra några af honom samlade eller författade
*) Armfelts otryckta memoirer upplysa att försök härtill gjorts i Dresden,
men måst inställas på grand af svenske charge d’affaires v. Helands
föreställningar hos kurfursten af Sachsen, samt att abbé d’Héral ombesörjt utgifvandet
af en upplaga i Prag, hvilken dock blifvit makulerad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
