Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - G. M. Armfelt i Neapel år 1794 af Elof Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. M. ARMFELT I NEAPEL ÅR 1794.
5
papper. Om hertigen-regenten yttrar han sig i vördnadsfulla
uttryck, ehuru han finner att H. K. H. ej »velat sätta hans
tacksamhet på hårda prof»1); men tillägger, ined anledning
af beskyllningen att han »befläckat medborgares ära»,’att han
aldrig skulle kunna »våga bland deras antal räkna dem som
sträfvat efter tronens fall eller den regerandes lif».
Denna skriftväxling var förebudet till stormen; men ännu
dröjde det några månader innan den bröt ut. Armfelt hade,
redan innan han erhållit detta bref, afsändt d’Héral till
Ryssland för att utverka sig anställning i kejsarinnans tjenst2); och
den erhållna skrapan kunde icke annat än göra det för honom
ytterligare önskvärdt att få lemna Sveriges tjenst — till bättre
tider. Ekonomiska skäl hindrade honom emellertid att, såsom
han önskat, genast begära sin rappel.
Armfelt kunde under dessa förhållanden hvarken önska eller
vänta att hans vistelse såsom svensk minister i Neapel skulle blifva
långvarig. Sjelf hoppades han att våren 1794 skulle medföra stora
förändringar i hans öde. Svenska regeringen hade dessutom låtit
honom förstå sin önskan att han, såsom ackrediterad minister i alla
italienska stater, företrädesvis skulle taga sin vistelseort i Genua3).
Det mottagande, som Armfelt rönte vid hofvet och i
um-gängeslifvet i Neapel, var värdigt (den ställning, han en gång
*) Upplysande för hertigen-regentens stämning mot Armfelt äro följande
utdrag ur lians bref till prinsessan Sofia Albertina (29/s 1793): Son fiel et la rage
qu’il a de ne plus participer aux affaires intérieures du royaume lui faisaient
tenir des propos qui, si j’aurais] voulu user de rigueur l’auraient fait rappeler.
Mais d’abord, je ne veux pas l’avoir en Suède et, en second lieu, je ne veux
pas, autant que je puis m’en empêcher, faire quelque acte de rigueur contre un
homme trop connu pour avoir toujours mis du fiel contre moi dans l’esprit du
feu roi, et qui d’ailleurs a toujours eu pour principe de m’éloigner des affaires».
{Eriksbergs arkiv).Sünder sin samvaro med prinsessan Sofia Albertina i Italien,
synes Armfelt dock hafva iakttagit större försigtighet i sina utlåtelser ; se Sofia
Albertinas bref till hertigen, trnhos Crusenstolpe, Carl XIII och Hedv. Charlotta, s. 407.
2) Det var under denna resa som d’Héral arresterades i Düsseldorf genom
Reuterholms utskickade och som man bemäktigade sig de Armfeltska papper, som
han medförde.
3) Det sätt, på hvilket svenska regeringen i embetsväg brefvexlade med sin
minister i Italien, gjorde visserligen hans tjenst ganska beqväm, men var för
öfrigt föga uppmuntrande. De ministeriella skrifvelserna gingo till
legationssekreteraren Lagersvärd i Genua, och ur dem sände denne de utdrag till
ministern, som han ansåg lämpligt. Lagersvärd och Piranesi voro i sjelfva verket
den svenska styrelsens förtroendemän i Italien. Deras hufvudsakliga uppdrag
var att bevaka sin förman Armfelt. Det bör dock nämnas att Lagersvärd kände
det motbjudande att spela rolen af spion på en person, som visade honom
förtroende och vänlighet. Han önskade få en annan tjenstbefattning, som icke
medförde ett dylikt obehagligt åliggande, och skref till Reuterholm (16/n 1793)
att det endast var på grund af dennes vilja, som han åtagit sig »de jouer un rôle
que je désapprouve moi-même». Piranesi deremot hyste inga dylika betänkligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
