Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - G. M. Armfelt i Neapel år 1794 af Elof Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. M. ARMFELT I NEAPEL ÅR 1794.
9
de båda svenska offieerarne Peyron och Brändström voro
utsända för att ytterligare spionera på Armfelt. Det ligger
dessutom i sakens natur, att det icke var med opartiska ögon, som
han bedömde Armfelts görande och låtande, hvilket alltid
framstäldes i förhatligaste dager, för att göra spionrapporterna så
mycket behagligare.
Hänvisande — under detta förbehåll mot trovärdigheten —
till hvad som förut blifvit i tryck berättadt om Piranesis och
hans handtlangares spioneri, må vi här blott anföra Armfelts
egen skildring af sin egen föga misstänksamma stämning, hvilken så
väsentligt underlättade dess framgång1): »Jag betraktade, säger
han, såsom hjernspöken de farhågor, som mina svenska tjenare
började hysa med anledning af en viss Benedetto M or i s dagliga
besök i mitt hotel och af den förtrolighet, som rådde mellan
honom och mitt italienska tjenstfolk, hvilka han trakterade med
en viss frikostighet. Denne Mori var en romersk arkitekt, som
Piranesi vid min genomresa af Rom hade rekommenderat hos mig
till utförande af några byggnadsplaner, som jag önskade. Han
begaf sig till Neapel 14 dagar efter min ankomst till denna
stad. Sedan denna tid lemnade han knappast mitt hus,
demoraliserade mina italienska domestiker, och införde t. o. m.
obekanta personer i mitt hus. Mina trognaste tjenare varnade mig
då och då med anledning häraf, men jag fäste ingen vigt vid
dessa föreställningar, derför att jag icke ansåg dem ega någon
grund».2)
»Det dröjde emellertid icke länge, fortsätter Armfelt, innan
jag väcktes ur denna säkerhetssömn. Då de första dagarne af
Januari 1794 förflutit, utan att jag fått bref från fröken
Rudenschöld, började jag att känna mig orolig, och min oro växte, då
jag d. 20 i samma månad plötsligt fann min post öfver
Hamburg uteblifva, så att jag icke ens fick mina tidningar. Det
sista bref, som jag fått från fröken Rudenschöld, var dateradt
d. 6 Dec. och innehöll ingenting som kunde komma mig att ana
den tillernade katastrofen; men Franc syntes, i ett bref af d. 10,
genom en något invecklad fras vilja antyda att han förutsåg
någon olycka. Danska ministern, som jag träffade hos Lady
1) Armfrs handskrifna memoirer (Åminne ark.) Utdragen meddelas här i
öfversättning från det franska originalet.
2) I slutet af Januari 1794 fann Armfelt likväl för godt att förbjuda Mori
tillträde till sitt hus. Spioneriet fortfor likväl obehindradt. (Armf:s vittnesmål
i ran s ak ningen med V. Mori och P. Pasquini, afskr. i Åminne arkiv).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
