Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - G. M. Armfelt i Neapel år 1794 af Elof Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
ELOF TEGNÉR. G. M. ARMFELT I NEAPEL ÅR 1794.
Spencer på aftonen samma dag som tyska posten kommit, utan att
medföra något för mig, berättade att sista numret af Altonaischer
Mer c ur omtalade en sammansvärjning mot hertigen-regenten,
och att det vore fråga om förgiftning, mordbrand o. s. v.
Följande poster medförde nya lögner och förvridna framställningar af
denna sak, i hvilka jag utpekades såsom de saiimansvurnes
hufvudman».
Dessa sensationsnyheter, i hvilka sanningen utgjorde minsta
delen, kunde icke annat än framkalla öfverraskning och
bestörtning hos Armfelt och hans familj. Om det sätt, hvarpå nyheten
af dem mottogs, berättar ett ögonvittne, majoren Peyron, hvars
öde sedermera blef så nära förenadt med den Armfeltska familjen:l)
»En afton, sedan vi druckit thé hos grefvinnan Armfelt,
omgifven af sin familj och ett helt litet sällskap, in b uro s de tyska
tidningarne, och jag läste högt ur dem, som vanligt. Min
förvåning blef otrolig, då jag under rubriken Stockholm fann att,
man upptäckt en sammansvärjning, som afsåg ingenting mindre
än att mörda regenten och omstörta regeringsformen, att flera
personer voro arresterade, och att man nämnde baron Armfelt
såsom hufvudman i denna konspiration. Baronens öfverraskning
blef lika stor som min och de öfriga närvarandes.»2)
I sjelfva verket var det omöjligt att i dessa skildringar,
utgångna från vederbörande i Stockholm, igenkänna någon
sanning. Det kan icke betviflas, att Armfelt sjelf var öfvertygad
om sin fullkomliga oskuld till dessa beskyllningar, och att han i
dem endast såg den nedrigaste förföljelse. På fullt allvar kunde
han sålunda, med anledning af dessa tidningsuppgifter, skrifva
till rikskansleren Sparre, att han aldrig gjort sig skyldig till
»den infama projekten mot H. K. H. hertigens person eller
förändring uti lagar och regeringssätt». Både han och
förmyndarestyrelsen visste alltför väl, att hans planer just afsågo att hin-
Peyrons reseanteckningar^(handskrift i Åminne arkiv; här öfversatta från
franskan).
2) Ur Peyrons anteckningar förtjenar följande att i sammanhang härmed
anföras: »Under hela min vistelse hos baron Armfelt kunde jag icke undgå att finna
att han var högst missnöjd med svenska regeringen och att han var i yttersta oro
för Gustaf Adolfs lif, då dennes omgifning utgjordes af personer, som hatat
hans fader och som, långt ifrån att önska konungamaktens upprätthållande, hade
lifliga sympatier för de franska jakobinerna eller för 1720 års svenska mångvälde.
Men aldrig undföll honom ett ord om att han ernade anställa en revolution i
Sverige, eller inkalla en utländsk flotta, eller göra något försök mot regentens
lif, eller någon af dessa galenskaper eller absurditeter, för hvilka han sedermera
beskyldes, dömdes och förföljdes».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
