Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - G. M. Armfelt i Neapel år 1794 af Elof Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. M. ARMFELT I NEAPEL ÅR 1794.
15
tingarne utom stadens gräns, och dessa fortsatte sedan färden åt
Manfredonia, den vanliga öfverfartsorten åt Adriatiska hafvet.
Någon bestämd resplan hade ännu icke blifvit uppgjord.
Aftonen blef kylig, och de resande beslöto sig för att stanna
öfver natten i ett dåligt värdshus i Marigliano, helt nära
Neapel. Enligt Armfelts berättelse blef detta anledningen till hans
räddning: på morgonen erforo de nämligen att personer, utsända
till hans förföljande, förklädda som tiggare, kl. 3 på morgonen
gått förbi Marigliano på väg, till Manfredonia. De väntade icke
att flyktingen skulle hafva vågat stanna i Neapels omedelbara
grannskap.1) Detta blef anledningen att Armfelt beslöt att för
några dagar söka en fristad i ett närbeläget
fransiskanerklo-ster, till dess de ytterligare anstalter hunnit vidtagas, på hvilka
han, med kännedom af sin mäktiga beskyddarinna^ välvilja,
kunde räkna.
Hos de fromma fäderna funno de resande ett gästvänligt
emottagande, ehuru Armfelt fann »leur cuisine fort mauvaise».
Från klostret afsändes Brändström följande dagen till Neapel
för att inhemta med hvad framgång Palm qvist skött sitt värf.
Midt i natten återvände han; de nyheter, han medförde, voro
tillfredställande. Visserligen hade han märkt att spioner voro
honom i hälarne hvart han gick, och hade äfven förnummit det
omedelbart efter Armfelts resa uppdykande ryktet, att man lejt
mördare, för att få flyktingen i sina händer — död, om man ej
kunde få honom lefvande. Men den neapolitanska regeringens
afböjande svar till Palmqvist2), lugnade farhågan att Armfelt
skulle utlemnas i hans händer. Rörande Palmqvist visste
Brändström berätta, att officerarne från den svenska kuttern, åtföljda
af svenske konsuln André, på aftonen efter Armfelts afresa
infunnit sig vid hans bostad, under förevändning att göra sin
uppvaktning, men att hans betjening spärrat vägen för dem.
För öfrigt medförde Brändström bref och helsningar i mängd
från de många vänner, som gladde sig att Armfelt undgått den
öfverhängande faran.
1) Denna uppgift torde dock hafva varit förhastad. Åtminstone har icke
Piranesi, som noggrant beskrifvit alla anstalter till Armfelts förföljande, något
att förtälja om afsändrandet af dessa spårhundar i tiggarkläder redan d. 10 Febr.
(Se hans Lettera al Gen. Acton). Den här, efter Armfelts och Palmqvisls
sammanstämmande berättelser meddelade framställning af tilldragelserna i Neapel d.
10 Febr. afviker i åtskilliga detaljer från Piranesis och B. Mo ris. Deras
uppgifter måste anses ega vitsord i hvad som rör dem sjelfva.
2) Tryckt såsom bilaga till Piranesis bref till Acton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
