Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Mazepa och Karl XII af N. Kostomarov. Öfversättning från ryskan af C. Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
N. K OSTOMA ROV.
6
På våren skyndade sig emellertid enligt tsarsns befallning
kosaker från alla hetmanens regementen med hackor och
spadar till Kievska fästningsverken, som tsaren ville hastigt skulle
fullbordas i anseende till fiendens hotande inbrott. Peter fruktade
att Karl, sedan han gjort upp räkningen med August, nu skulle
med hela sin styrka angripa ryska riket. Derföre skref tsaren
till Apraksin, att en ukaz skulle utfärdas om, att de invånare
som hade att frukta fienden, icke skulle lemna säd qvar i ladorna
utan föra bort den till undangömda skogstrakter för att
bevaras. »Hela krigets tyngd hvilar nu endast på oss», skref tsaren
till Mazepa, då han inbjöd honom till rådplägning i Szolkwa.
I anledning af denna tsarens inbjudning anlände Mazepa
med några af de äldste till Szolkwa, långfredagen den 11 April.
Den 20 April hölls krigsråd. Hvad der försiggick veta vi ej,
men efter krigsrådets slut begaf sig Mazepa ej på middag till
tsaren, utan vistades för sig sjelf utan att på hela dagen äta
eller dricka och var synbarligen uppretad. Han lät ej de äldste
veta hvad som framkallat hans förbittring, men lät inför alla
undfalla sig följande gåtolika siare-ord: »Om jag tjenat Gud
så troget och flitigt, då skulle jag hafva erhållit den aldra
största belöning och blifva förvandlad till en engel, — och här kan
jag ej genom min tjenst och trohet erhålla någon tack». Han
afskedade de äldste; de gingo bort fullkomligt ovisse om hvad
som händt deras hetman.
Andra eller tredje dagen derefter öfverlemnade kosaken
Dimitrasjko till öfverste Tanskij ett bref från furst Mensjikov.
Denne senare befalde Tanskij, som erhållit för sex månader
penningar för att betala sina krigares sold och uppköpa proviant,
att med sitt regemente draga i fält. Detta förtröt hetmanen.
Han ansåg såsom en stor förolämpning mot sig att: fursten vändt
sig direkt till kosaköfversten, med förbigående af hetmanen. I
sin vrede utropade hetmanen: »Kan väl någon lida mera skymf,
hån och förakt än jag! Furst Alexander Danilovitj umgås hela
dagen med mig, samtalar ständigt med mig, och har härom ej
sagt mig ett enda ord; utan min vetskap och mitt begifvande
sänder han folk af mitt regemente såsom sina ordonnanser!
Hvem har utan min befallning gifvit Tanskij mårtadssolden och
proviant? Och huru kan Tanskij utan min vilja begifva sig bort
med mitt regemente, som jag aflönar? Men begifver han sig
bort, skall jag låta skjuta honom som en hund!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
