Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Mazepa och Karl XII af N. Kostomarov. Öfversättning från ryskan af C. Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
N. KOSTOMA ROV.
54
ej frukta svenskarne, att lugnt förblifva i sina hem och att från
Starodub sända borgmästaren och några ansedda personer för
vidare samtal, äfvensom att tillhandahålla svenska truppen
lifsmedel. Folket lyssnade ej till lockelserna men flydde utan
att våga se sig om, fruktande lika mycket storryssarne som
svenskarne. Ibland dem som utbredde de »förföriska» brefven befans
en polsk adelsman, Jakob Ulaszin ; han hade fört med sig ett
bref från Poniatowski, Stanislaus’ sändebud hos konung Karl,
hvilket var skrifvet till Mazepa. Poniatowski bad den lillryske
hetmanen att lösgifva hans fångne broder, såsom erkänsla för
det välvilliga mottagande Poniatowski visat Mazepa i Luczek.
Härigenom blef Ulaszin misstänkt och general Iffland sände
honom till fältkansliet. Han underkastades tortyr med eld och
då han ej kunde uthärda plågorna, tillkännagaf han att Mazepa
vacklade i sin trohet mot tsaren och att Poniatowski sändt bud
till honom om att, då svenskarne inföllo i Ukraina, underrätta
honom derom och jemte hela zaporog-hären med Guds hjelp
öfvergå till svenskarne. Ytterligare en gång blef Ulaszin pinad
med eld, men hade ej mer att förtälja. Man trodde ej mycket
på hans uppgifter, men en afskrift sändes till hetmanen. Alla
dessa beskyllningar mot Mazepa föreföllo tsaren och hans
ministrar falska och på samma gång sökte denne ådagalägga sin trohet
genom att meddela Golovkin att Stanislaus med svenska och
polska trupper vore på tåg till Yolynien för att derifrån infalla i
Ukraina; vidare bad Mazepa att reguliära trupper måtte så fort
som möjligt ditsändas, emedan lillryssarne annars skulle kunna
begå förräderi och affalla till fienden. Emellertid anmodades*
hetmanen ånyo att förena sig med tsarens här. Mazepa svarade
att polaken Ulaszins berättelse endast var ett listigt påfund af
fienden, som ville göra hetmanens trohet misstänkt hos tsaren
och dermed utbreda oroligheter i Ukraina. »Poniatowskis broder
har aldrig varit hos mig, jag känner honom ej», skref
Mazepa. Angående förening med de storryska trupperna anförde
Mazepa, att i Lill-Ryssland spred sig upprorsandan allt mer och
mer; hopar af rusige äfventyrare ströfvade omkring i landet,
hvilka öfvade allehanda röfverier och våldsamheter. Hetmanen
kunde derför ej lemna landet, så mycket mindre som Stanislaus
hvarje stund kunde väntas.
Mazepa ville synbarligen dröja qvar med kosakerne i
Ukrajna intill dess att svenskarne der inryckte och då plötsligt öfvergå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
