Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Mazepa och Karl XII af N. Kostomarov. Öfversättning från ryskan af C. Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
MAZEPA OCH ’KARL XII.
185
tava. Då ryssarne sågo dem ifrån murarna, började de skjuta
på dem, men då lät Gordjejenko hundra man rycka fram, som
klättrade upp på murarna och nedgjorde några af besättningen.
Vidare hade zaporogerne erhållit i uppdrag att ledsaga ett
svenskt sändebud till serjaskiren, som medförde bref från Mazepa,
hvari denne tillkännagaf att nu vore rätta stunden att anfalla
moskoviterne. Konung Karl blef missnöjd med turkarnes
långsamhet och sade att de voro liksom förblindade.
Den omständigheten att zaporogerne förklarat sig för
Mazepa kunde i betydlig mån underlätta hans förehafvande,
åtminstone för en kort tid. Lillryssame tyckte icke om Mazepa,
hvilken de utpekade såsom en till kosakerne öfvergången polak,
och zaporogerne betraktades såsom det lägre folkets förkämpar,
hvarföre ock Mensjikov skref till tsaren : »Gordjejenko utbreder
förgift rundt omkring vid Dnjepr». Under Gordjejenkos
frånvaro fördes befälet i Setj af Jak o v Simon tjen k. Den
outtröttlige öfverste Apostol sände till kosakerne i Setj en skriftlig
uppmaning att icke lyda Gordjejenko utan förblifva tsaren trogne.
Denna skrifvelse lät Simontjenk uppläsa och önskade veta hvad
man ville göra. Zaporogerne ropade att skrifvelsen skulle
sändas till Gordjejenko och att kosakerne, som framfört cl en, skulle
med fötterna fastbindas vid kanoner. Apostols bref blef
afsändt och då budet återkom från Gordjejenko, blefvo kosakerne
bundne, icke med fötterna utan med halsen vid kanonerna och
man sade dem att de skulle skjutas. På natten lyckades det
dem att lösgöra hvarandra, hvarefter de begåfvo sig från Setj.
Vid återkomsten till sin öfverste berättade de att det i Setj ej
fans mera än tusen kosaker och att de äldste icke ville
öfvergifva tsaren, men Simontjenko, som stod på Gordjejenkos sida,
eggade dem mot moskoviterne.
Det moraliska tillståndet bland zaporogerne var i
allmänhet så undergräfdt att man hvarken i ett eller annat
afseende kunde lita på dem. Det partiet, som i dag hade
öfvervigten i Setj, kunde i morgon duka under. Svenskarne kunde ej
lita på Gordjejenkos försäkran om zaporogernes enhälliga önskan
att draga i strid mot ryssarne. Då Gordjejenko återvände från
konung Karl och Mazepa, yttrade han ock till sina följeslagare:
»Nu har jag genomskådat svenskarne och hört nog af dem; nu
tycker jag att det varit bättre för oss att som förut lyda tsaren».
Hos honom herskade det gamla zaporoglynnet att ofta säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
