Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Johan Adolph Clodts anteckningar af Martin Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UNGDOMSÅR I ESTLAND.
213
nådes hemina i vård hos fru Margareta Lodhe. Deputationen
hade framgång och processen,1 som förts i öfver 100 år, blef
afgjord; familjen Clodt återvände då till Estland, men for redan
1665 ånyo till Sverige, denna gång i enskilda ärenden; då
vistades han jemte sin lärare hos fru Elisabeth Wrangel. När
följande året fadren jemte fältmarskalken Helmfelt och
landtrådet i Livland, baron Gustaf von Mengden, begaf sig till Narva
för att der, i närheten vid Plysströmmen, möta de moskovitiska
gesandter, med hvilka freden skulle ånyo bekräftas och
gränsregleringen uppgöras, lät han sina båda söner, den nu åttaårige
Johan Adolph och den fyra år äldre Carl Gustaf följa med.
Blygheten skulle borttagas, ett friare väsen vinnas genom att
färdas bland så många främmande; Helmfelt medförde likaledes
sin med de båda bröderna Clodt jemnårige broder Jacob Grundel,
sedan generalen baron Grundel. De unga fingo deltaga i
ceremonierna; Clodt erinrar sig ännu med välbehag, hurusom de på
sina små svart-hvita hästar med vackra munderingar redo framför
ambassadörernas och storlegaternas karosser. Alla lediga stunder
tillbragte de i Helmfelts omgifning enligt hans önskan,
vänskaps-full och vänlig som han alltid var mot fadren och dem.
Dagligen höllos konferenser med de moskovitiska legaterna; nöjen
omvexlade, hvartill,i synnerhet guvernören general Jacob Johan
Taube bidrog ined sitt glädtiga lynne. Så förgick nästan hela
sommarn 1666, till dess traktaterna ändtligen blifvit färdiga och
det svenska gesandtskapet under kanoners dån, helsadt till afsked
af både trupper och borgerskap med samma vördnads- och
hedersbetygelser som vid intåget, kunde återvända från Narva till Reval.
Snart kom för familjen Clodt en ny resa till Sverige. Vid
återkomsten till Reval hade ett dödsfall inträffat som på det
djupaste gripit alla dess medlemmar: äldsta dottren, Christina
Elisabeth, hvilken i början af året firat sitt bröllop med
landtrådet Otto Magnus von Essén, afled nämligen efter att ha skänkt
lifvet åt en son. För att skingra sorgen följde nu modren med
tvänne söner och tvänne döttrar-fadren till Stockholm, när han
året 1667 begaf sig dit för att jemte Helmfeld aflägga rapport
om traktaten med Ryssland. Denna gång medföljde äfven Johan
Adolph, som nu för första gången återsåg sitt födelseland. Han
berättar resans omständigheter, hurusom på Ålands haf en storm
mötte, hvilken hotade fartyget med undergång; allt hopp var
redan förloradt, när det utan ankar dref in i de svenska skären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
