Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Johan Adolph Clodts anteckningar af Martin Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
JOHAN ADOLPH CLODTS ANTECKNINGAR.
Men räddning kom. Fartyget reparerades med tillskyndande
landtbors hjelp, och familjen anlände lyckligt till Stockholm.
Lifligt står för hans erinring det vänliga emottagande, som
der mötte. Hans höggrefliga exellence riksdrotset grefve Per
Brahe, berättar han, emottog nu som alltid tillförne föräldrarne
med de största vänskapsbetygelser. Så snart han erhållit
kunskap om deras ankomst, sände han en adelsman ur sitt hof att
komplimentera och erbjöd sitt hus i förstaden på
Ladugårdslandet intill dess beqvämligare lägenhet i sjelfva staden kunde
anskaffas. Följande dagen infann lian sig sjelf i trots af sin
ålder och sin vanliga opasslighet samt fogade anstalt, att de
mottogos såsom hans gäster; när i följd häraf flyttningen in till
staden påskyndades, anhöll han att ett hus, som var beläget
midt emot hans eget, måtte väljas, för att de skulle vara så
mycket som möjligt oskiljaktiga från honom. Aftonmåltiderna
spisades mestadels hos honom — middagsmåltid åt riksdrotset
aldrig — stundom hade också främlingarne äran att se honom hos
sig. Alla som lefde i Sverige den tiden, säger han, kunde
erinra sig den godhet, hvarmed högbemälte herre hedrade
familjen. Orsaken blef tydd på olika sätt, men han kunde på sin
honneur försäkra, att den ingen annan var än »die
extraordinai-ren qvalitäten und esclatanten fügenden, die meine wehrtesten
Elteren possediret». Hans barnsliga pligt bjuder honom derför att
dröja vid »solche niemals erhörter hohen gewogenheit und estime».
Men riksdrotset stannade ej vid vänskaps- och
hedersbetygelser allena; han ville också såsom bästa profvet på dessas
uppriktighet, åstadkomma familjen Clodts öfverflyttning till Sverige.
När han emellertid märkte, att landtrådet sjelf ej önskade någon
högre värdighet för sig än den han redan innehade, utan
beslutat att tillbringa sitt lif stilla i sitt fädernesland, kastade
han sina blickar på sönerna. Och då första steget till vidare
lycka — fortsätter han — alltid varit att blifva känd af sin
konung och vara i hans omgifning samt han fann, att vi i följd
af den uppfostran vi erhållit af våra föräldrar »ohne confusion
und zu ihrer beschämung», kunde presenteras för konung Carl
XI, begagnade han tillfället att sända Carl Gustaf, — den
äldste af bröderna — till Upsala, der konungen, som då ej ännu
fyllt 12 år, vistades för sina studier; han förde med sig de små
hästarne från Narvabeskickningen, hvilka förts öfver Östersjön
for att erbjudas till en underdånig gåfva åt konungen. Skän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
