- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tredje årgången. 1883 /
249

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Bidrag till historien om Sigismunds förhållande till det Habsburgska huset 1589—1604 af H. Hjärne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SIGISMUNDS FÖRHÅLLANDE TILL DET HABSBURGSKA HUSET. .

249

Under alla dessa förbittrade partistrider förstod Sigismund
att i tysthet arbeta på sina egna syftemåls uppnående. Han
tillkännagaf för kejsarens sändebud sin önskan att förmäla sig
med en dotter till den året .förut’ aflidne erkehertig Karl och
fick äfven den försäkran, att hans frieri ej vore kejsaren emot.
Han utbad sig porträtt af Karls båda äldsta döttrar, hvarpå
Gustaf Brahe sändes till München för att personligen uppvakta
prinsessan Anna, som konungen hade utvalt (Maj 1591). Kort
efteråt börjades officiela underhandlingar, som ledde till det
önskade resultatet, i det att brölloppet, genom ombud å
Sigismunds vägnar, firades i Wien den 4 Maj 1592, och den 31 i
samma månad kröntes drottningen i Krakau.

Enligt Sigismunds löfte till kejsarens sändebud skulle
tron-afsägelsen till erkehertig Ernsts förmån förkunnas samtidigt med
bröllopet. Men denna plan omintetgjordes af Zamojski, till en
del med erkehertig Maximilians tillhjelp. Denne hade aldrig
kunnat förlika sig med tanken, att hans broder skulle erhålla
Polens krona framför honom sjelf. Kejsaren hade förgäfves,
genom långvariga underhandlingar, sökt förmå honom att afstå
från sina anspråk. Han gaf icke med sig det ringaste och
klagade till och med personligen inför påfven, att han hade blifvit
»bedragen af dem, af hvilka han hade väntat sig bättre». När
ban förnam att frågan om Sigismunds giftermål nalkades sin
lösning, lät han sin hofmästare Antonin Traut s on affär da (14
Mars 1592) ett sändebud, Johan Ducker, till Polen, för att
underrätta Maximilians vänner om Sigismunds öfverenskommelse
med erkehertig Ernst, hvarigenom åsyftades att hem ligen
bort-gifva kronan i stället for att låta dess innehafvare utses genom
fritt val. Detta vore också rätta orsaken, hvarför Maximilian
hittills icke hade velat formligen uppgifva sin på polska folkets
val grundade rätt. Tidpunkten för detta afslöjande var ganska
väl väld, ty just vid samma tid hade ryktet om konungens snart
förestående förmälning väckt mycken oro bland polackarne.
Zamojski begagnade sig af detta tillfälle för att ånyo befästa
sitt inflytande. Han sammankallade sina anhängare till Lublin
(April), der årligen vid denna tid republikens öfverdomstol
(appellation s tribun al) sammanträdde. Konungen, som hade erfarit
Za-m oj skis plan, dits än de flere af sina anhängare för att motverka

kanslerns afsigter. Denne framstälde inför den församlade adeln
hvad han hade fått veta om förhandlingarna med erkehertig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 25 01:10:34 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1883/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free