Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Bidrag till historien om Sigismunds förhållande till det Habsburgska huset 1589—1604 af H. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
II. HJÄRNE.
utsigter hade. När fördraget blifvit ingånget, underrättades
dock sändebuden (den 29 Nov.), att kejsaren gillat det, och de
fingo i uppdrag att söka vinna de polske senatorerna, framfor
allt Zamojski, för saken. Under de efterföljande förhandlingarna,
som fördes i Warschau emellan Sigismund och kejsarens
sändebud, förklarade konungen, att han omöjligt kunde verka för
Maximilian, emedan han derigenom skulle på sätt och vis
förråda dem, som genomdrifvit hans eget val och sålunda gjort
sig till Maximilians ovänner. Från Ernsts sida påyrkades, att
konungen skulle öfverlägga med de förnämsta personer, af hvilka
valet skulle komma att bero, och när allt vore färdigt, skulle
han underrätta Ernst eller kejsaren genom Lambert Wrader om
sättet och tiden för sin resignation. Enligt ett bref af kejsarens
sändebud Richard Strein till Gustaf Brahe och enligt en
berättelse, som kejsar Rudolf lät meddela det spanska hofvet om
denna underhandling, hafva också redan nu några inflytelserike
senatorer låtit öfvertala sig att understödja Sigismunds plån;
man gjorde sig till och med någon förhoppning om Zamojski.
Denna förhoppning var dock säkerligen utan grund. Zamojski
hade på 1590 års riksdag till och med påyrkat, att republiken
skulle förklara kejsaren krig, om ej Maximilian inom en viss
utsatt tid besvure fördraget i Beuthen-Beiidzin. Detta förslag
omintetgjordes dock af primas Stanislaus Karnkowski, som efter
riksdagen sjelfrådigt sammankallade Storpolens adel till ett möte
i Kolo {Aug.), der oppositionen emot den mäktige kanslern gaf
sig luft på ett våldsamt sätt. Men tillika genomdrefs äfven det
för konungen förolämpande beslutet, att man skulle anhålla hos
lians fader konung Johan att icke inbjuda honom till Sverige.
Sigismund å sin sida förklarade detta mötes sammankallande
för ett intrång i sina rättigheter och utlyste sjelf en riksdag till
den 3 December. Under tiden kringsände Zamojski skrifvelser
till alla landtdagar (sejmiki), der riksdagsombuden skulle utses.
Han anklagade nu temligen öppet konungen för planen att genom
sin afsägelse bana väg för en österrikisk furste. Riksdagen blef
ytterst stormig; en mängd rent af vansinniga beslut fattades,
hvilka endast betecknade den, såsom det synes, mot österrikarne
mindre fiendtligt sinnade Karnkowskis seger öfver Zamojskis
politik1).
J. Szujski, Dzieje Polslci, III,, sid. 134; dens. Historya PolsJci, sid. 223.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
