Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Bidrag till historien om Sigismunds förhållande till det Habsburgska huset 1589—1604 af H. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGISMUNDS FÖRHÅLLANDE TILL DET HABSBURGSKA HUSET. . 263
egen vilja. Kejserlige agenter uppsökte zaporogerna, gåfvo dem
subsidier, vapen och fälttecken till striden emot de otrogne, och
1594 infann sig en kosackhöfding i Moskva med
rekommendationsbref från kejsar Rudolf, anhöll om moskovitiska hjelptrupper
och tillåtelse att få begagna tsarens fanor för sitt eget manskap.
Denna begäran afslogs, och tsaren tillkännagaf sitt missnöje
öfver kejsarens sällsamma sätt att meddela sig med honom.
Samtidigt skickade kejsaren bud och bref till primas
Karn-kowski, som under konungens frånvaro i Sverige officielt stod i
spetsen för republiken. Polackarne anmodades att noga stänga
vägen till Ungern* för tatarerna och smickrades med utsigten att
återvinna sitt gamla lydland Moldau. Men primas och senaten
gåfvo icke vika för frestelsen. Då får man plötsligt höra, att
hospodaren af Moldau släppt tatarerna igenom, och att
zaporogerna fallit dem i ryggen. Förbittrade häröfver kastade sig
tatarerna öfver de polska gränsprovinserna, för att låta
republiken umgälla hvad hennes vasaller brutit. Fursten af T
rans-silvanien anslöt sig, bearbetad af jesuiterna, i sin förskräckelse
till kejsaren, erhöll en erkehertiginna, konung Sigismunds
svägerska, till gemål och uppmuntrades med hoppet om eröfringen
af Moldau och Valachiet. Midt under denna förvirring
återvände konung Sigismund till Polen. Zamojski lyckades med den
i hast uppbådade adeln tillbakaslå tatarerna, och zaporogerna
näpstes för sin sjelfrådighet. Men fröet var lagdt till de
kosackuppror, som under de följande åren oroade republiken,
och misstron till det österrikiska husets konstgrepp växte ännu
mer hos polackarne 1).
Kejsaren lät sig angeläget vara att undanrödja den
förstämning, som hade uppstått i Moskva genom kosackernas
beteende der. Warkotsch fick befallning att återvända dit; i hans
instruktion (Prag den 3 Maj 1594) ålägges honom att erbjuda
sin bemedling vid fredsförhandlingarna med Sverige, och kejsaren
skref sjelf till tsaren (Regensburg den 17 Juli), att sändebudet
hade fullmakt att derom träffa aftal, dock under förbehåll af
kejsarens ratifikation. Derjemte ålades friherre von Minckwitz?
som vid samma tid afsändes till Danmark i och för ligan emot
turkarne, att derifrån begifva sig till den ort, der
underhand-lin garn a emellan Sverige och Ryssland pågingo (kejsaren till
^ Joachim Bielski, sid. 212; Szujski. Dzieje, III, sid. 142; Soloviev, Istorija
Iio ss ii, VIII, sid’. 302; Lassotas Tagebuch, sidd. 195 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
