Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Bidrag till historien om Sigismunds förhållande till det Habsburgska huset 1589—1604 af H. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
II. HJÄRNE.
mycket missnöje så väl vid det kejserliga hofvet som i Rom,
der konung Sigismund måste rättfärdiga sig genom en särskild
beskickning. Påfven höll, åtminstone skenbart, denna ursäkt till
godo, enär han måste skona den polska regeringen af hänsyn
till de maktpåliggande kyrkliga förhandlingar, som följande år
ledde till unionen i Brest och den romerska stolens herravälde
öfver de grekiske trosbekännarne i Polens sydöstra provinser.
De vid riksdagen 1596 förnyade rådplägningarna om ligan
strandade helt och hållet, ehuru den smidige påflige diplomaten
Vanozzi enkom sändes till Zamojski, för att med fagra ord och
lysande löften öfvervinna hans envishet. Kanslern förklarade
rent ut, att Maximilians anhängare blott hade för afsigt att
sätta honom i spetsen för den tillämnade ligans här och med
dennas tillhjelp förskaffa honom Polens krona, ja, att de äfven
i Sverige underblåste oppositionen emot konungen, som derigenom
skulle aflägsnas från Polen. En efterlängtad bekräftelse på
misstankarne om österrikiska stämplingar trodde man sig kort
derefter finna i de kejserliga fälttecken, som eröfrades från den
upproriske kosackhöfdingen Nalevajko, och i dennes aftvungna
bekännelser under fångenskapen. Oviljan mot Österrike gick
ända derhän, att riksdagen 1597 åvägabragte ett formligt
fördrag med sultanen, som erkände republikens öfverhöghet öfver
Moldau1).
Efter denna tid upphörde kejsaren tills vidare att officielt
arbeta på vinnandet af den polska republiken för sina politiska
syften. Men att de förstuckna intrigerna icke afstannade, är
säkert, ehuru det ännu icke är möjligt att historiskt följa deras
utveckling. Med drottning Annas död (Febr. 1598) afbrötos icke
förbindelserna emellan de båda hofven; omedelbart derefter reste
konungens svärmoder, erkehertiginnan Maria, till Krakau, och
genom henne öppnades hemliga underhandlingar, dels angående
ett nytt, giftermål med en af hennes döttrar, dels angående
andra saker, såsom det förmodas af polske författare, om
förhållandet till Sverige och om förändringar i den polska
statsförfattningen 2). Hos adeln väckte dessa rådplägningar stor oro
och fiendskap emot konungen. Det förklarades till och med
högljudt, att man med vapen i hand skulle hindra »österrikiskan»
att öfverskrida gränsen, och man lyckades åtminstone att i flere
’) Joachim Bielski, sidd 226 ff.; Szujski, Dzieje: III, sidd. 143 ff.
2) Szujski, Dzieje. III, sid. 164.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
